GAFCON formerar sig

Utan särskilt mycket buller och bång ser det ut som om en ny, alternativ anglikansk världsgemenskap håller på att ta form vid sidan av den officiella (men sönderfallande) Anglican Communion. Den nyss avslutade Lambeth-konferensen lyckades inte hejda den process som sedan GAFCON i Jerusalem i slutet av juni har rullat vidare och som sannolikt kommer att klyva Anglican Communion i åtminstone två delar. I förra veckan träffades GAFCONs ärkebiskopsråd (Primates’ Council) för att fortsätta dra upp linjerna för hur den anglikanska världskartan kommer att se ut framöver.

Så vitt jag kan se är det inte heller någon lite spillra av anglikanerna som nu formerar sig. De anglikanska kyrkorna i Sydamerika, Nigeria, Uganda, Kenya, Rwanda, Tanzania utgör tillsammans mer än hälften av all världens anglikaner. Med stor vånda har de till sist tvingats inse att de liberal krafterna i norr inte kommer låta sig föras tillbaka till den bibliska uppenbarelsen och därför tar man du detta steg att bilda något nytt, vid sidan av det gamla.

Men vad händer nu då, tro? I USA kommer det redan sönderspruckna Episkopalkyrkan (TEC) att vittra sönder alltmer och i Kanada likaså. Men hur kommer Church of England att ställa sig? Kommer de evangelikala biskoparna där ansluta sina stift till Fellowship of Confessing Anglicans (FCA) eller kommer de hålla sig kvar i den sönderfallande och allt mer extrem-liberala Anglican Communion? Men också i de ekumeniska relationerna kommer det naturligtvis få konsekvenser, bl a i relation till Lutherska världsförbundet och därmed också till Svenska kyrkan.

Vi får väl se helt enkelt. Helt klart är i alla fall att den anglikanska (och den ekumeniska) kartan håller på att ritas om rejält. Är det måhända ett gyllene tillfälle att hitta nya, närmare relationer mellan anglikaner och lutheraner? För mitt i det som ser så dystert och splittrat ut finns ändå glimtar av hopp och ljus.

Kyrkan faller sönder

Nu är det alltså faktum, det som många förutsett med både oro, sorg, lättnad, vrede, frustration och glädje: det första stiftet lämnar Episkopalkyrkan i USA. Och fler ser ut att följa efter, hur mycket än presiderande biskop Katharine Jefferts Schori lirkar, hotar och trugar.

Det som ändå är märkligast är att det finns de som är förvånade. Det som möjligen är förvånande är nog snarast att Episkopalkyrkan har hållit ihop så länge som den gjort. Allt sedan vigningen av V Gene Robinson till biskop i New Hampshire 2003 har kyrkan befunnit sig i upplösning. Det naturliga hade varit att San Joaquin-stiftet hade lämnat omedelbart redan då, men eftersom man ändå velat försöka finna möjligheter att få Episkopalkyrkan att vända om till evangeliet har man dröjt. Men nu har man alltså lämnat. Sorgligt, javisst, men oundvikligt.

Här i Sverige är utvecklingen delvis annorlunda, eftersom vår kyrkostruktur är annorlunda, men det är samma slags oöverbryggliga klyfta som håller på att öppna sig också i Svenska kyrkan. Hur sönderfallet kommer att se ut i detalj återstår att se, men så länge inte kyrkans ledning återvänder till evangeliet ”så som det är oss givet i den Heliga Skrift”, så kommer det att fortskrida.

Extra sorgligt, men typiskt, är att se hur kyrkoledningen både i Episkopalkyrkan och här hemma i Svenska kyrkan, helt tycks negligera de yttringar som menar att konflikten är mycket allvarlig och att det är illa ställt i våra kyrkor.

Bönen om öppnade ögon och öron är mer aktuell än någonsin. Omvändelse, syndabekännelse, förlåtelse och försoning behövs mer än någonsin.

Schism, men mellan vilka?

Säger inte detta en hel del? I förra veckan menade man sig ha svarat tillfredsställande på de anglikanska primaternas ultimatum men nu deklarerar Episkopalkyrkans (TEC) ”presiding bishop” K. Jefferts Schori att man inte tänker ta något enda steg tillbaka. Så var det med den återhållsamheten och omvändelsen.

Återstår att se hur ärkebiskopen av Canterbury reagerar. Han kan inte ha det lätt just nu. Han vill hålla ihop gemenskapen och inser att det är TEC som drar iväg ifrån de andra. Samtidigt är hans personliga åsikter troligen närmre TEC:s än de andras. Svårt läge helt enkelt. Han, liksom alla biskopar behöver våra förböner.