Ny J-lundsrektor

Att byta rektor kan innebära stora omvälvningar. Det gäller nog vilken skola som helst, men inte minst på ett teologiskt seminarium där olika ideologiska krafter slåss om tolkningsföreträdet. Att Johannelund söker ny rektor har varit klart en tid, men inte förrän idag fick vi reda på resultatet: Tomas Nygren. Och säkert är det många som drar en lättnadens suck över att det blev ett så stabilt och säkert namn.

Med Nygren i ledningen kommer Johannelund kunna fortsätta utvecklas som teologisk högskola, samtidigt som kontinuiteten och kontakten med EFS-rörelsen bibehålls intakt. Han är även en garant för att skolan inte glider iväg i liberalteologins moras, utan kommer att stå kvar på det bibliska hällebergets stabila grund.

Största nackdelen med Nygren som rektor är väl att han knappast kommer att kunna fortsätta som EFS ordförande, vilket han (så vitt jag kan förstå) skött med den äran.

I övrigt är det bara att säga: grattis Johannelund och grattis EFS! Att säga grattis till Tomas känns inte helt självklart med tanke på uppgiftens svårigheter, men nog kan man ana att rollen som rektor på Johannelund kommer innebära en hel del glädje också. Det är i alla fall min bön och min förhoppning. Alltså: Grattis Tomas!

EFS årskonferens

Jag har varit på EFS årskonferens i Halmstad några dagar och kom hem i lördags kväll. Det var härliga dagar!

Återseendets glädje blir verkligen inte mindre med åren. Tänk så fantastiskt att få träffa kära vänner från när och fjärran under några få intensiva dagar. Frustrerande bara att man inte hinner sitta ner i lugn och ro och höra hur det står till och vad som hänt sedan sist osv, eftersom det är intressanta seminarier, uppbyggliga bibelstudier och viktiga årsmötesförhandlingar som begränsar tiden. Men hur som helst är det kärt att ses, om än flyktigt. Och anldningen till att det är så härligt är väl just att det handlar om att höra till, att vara en del i en helhet och få känna att vi tillsammans betyder något och hör ihop med varandra och många andra.

Jag önskar verkligen att alla människor hade möjlighet att vara med på en EFS årskonferens, eller motsvarande, bara för att det gör en så otroligt gott i själen.

EFS behövs än

När EFS bildades en gång för 153 år sedan, då var det delvis till följd av att Svenska kyrkan befann sig i en situation av förfall och nedgång. Präster som var mer statstjänstemän än gudsmän, som trodde mer på mammon än på Gud, som själva söp sig fulla istället för att hjälpa andra ur missbruk och misär, gjorde att trons folk längtade efter alternativ. Man samlades till bön och bibelläsning i hemmen och småningom bildade man missionsföreningar, för såväl yttre som inre mission. EFS bildades för att samla och samordna dessa grupper, så att de skulle fullgöra sitt uppdrag än bättre, nämligen att nå Sveriges folk och hednafolken med evangeliet om Jesus Kristus. Det uppdraget var på många håll bortglömt inom Svenska kyrkan och man stod inte ut med att bara titta på, utan man ville göra något åt situationen. Man ville alltså blåsa liv i den nedgångna kyrkan, inte överge den.

Visst kan det idag vara frestande att lämna Svenska kyrkan, pga av allt som står i strid med Guds Ord. Men låt oss istället hämta vår inspiration från våra föregångare och verka inom Svenska kyrkan, så att evangeliets röst kan få höras också i framtiden. EFS har idag en unik möjlighet att vara just en samlande kraft för trons folk inom Svenska kyrkan.

En uppmaning till alla EFS:are som uppgivet sneglar åt annat håll: Stanna kvar och delta i den goda kampen för evangeliet om Jesus Kristus till Sveriges folk och hednafolken var än de befinner sig!

Föga konstruktivt avhopp

EFS-prästen KG Larsson lämnar Svenska kyrkan och blir därmed av med rätten att utöva ämbetet som präst i Svenska kyrkan. Så är det och det är ju inte särskilt märkligt. Att Larsson har valt att utträda ur Svenska kyrkan är ändå knappast något som är till gagn vare sig för kyrkan eller för EFS, hur väl jag än kan förstå hans frustration över kyrkans teologiska urspårning. Att lämna går ur innebär ju även att avsäga sig allt inflytande i sammanhanget. När man inte längre är med, kan man heller inte ha några åsikter om det som händer. Nej, hellre då stanna kvar och skrika och gorma, eller bäst av allt, arbeta så konstruktivt det går för en förändring. Men att lämna skutan helt är inte nåt bra sätt att få skeppet i rätt riktning.

Nya utmaningar för EFS

Under det senaste året har jag i samtal med prästkollegor och andra inom Svenska kyrkan förstått att det inte är så få som funderar över möjligheten att etablera EFS-föreningar för att på sätt underlätta framväxandet av och förstärka en levande församling. Spännande tycker jag. Kanske är det så att behovet har ökat med det allmänna förfallet inom kyrkan och den teologiska urspårning som blir allt värre för varje dag som går.

Nu är inte bildandet av fler EFS-föreningar någon lösning i sig, men det kan helt klart vara till nytta och hjälp. Att erbjuda en struktur för att hålla ihop de troende är en av fördelarna med EFS. Dessutom kan det ske utan att behöva bryta sig ur kyrkan, vilket för många annars tycks vara enda alternativet.

En utmaning för EFS blir då att vara så öppet och flexibelt att nya grupper ryms och kan hitta den samhörighet man längtar efter. Plötsligt kommer det också att dyka upp helt nya frågeställningar som EFS tidigare inte behövt förhålla sig till, t ex:
– Varför måste mission riktas i första hand till Östafrika och Indien?
– Hur lär man nya EFS:are att stava till Mekane Yesus, Budbäraren, Rosenius, Årskonferensen, Hålland, Röke blås, Tejp och andra centrala begrepp?
– Vad är ikoner och rökelsekar?
– Varför måste man ha släkt i Skellefteå för att vara EFS:are? (Kanske kan man ordna särskilda adoptionslösningar…?)
– Varför duger inte ”Jag tror, jag tror på sommaren” som trospsalm vid midsommargudstjänsten?
– Hur kommer det sig att EFS:are inte vill kännas vid att det finns något som heter ELM-BV?
(OBS! Denna lista bör läsas med glimten i ögat, men med ett litet uns av allvar!)

Ja, det finns många nya frågor som med ens blir aktuella. Nu ska också sägas att processen redan är igång inom EFS med det fokus som finns på nyetablering. Men jag har känslan av att detta bara är en liten början. För nog är tanken spännande, att det många fler håll inom Svenska kyrkan skulle växa upp missionsföreningar till välsignelse och fördjupning för hela kyrkan och dess medlemmar!

EFS avstår vigselrätten

EFS önskar att Svenska kyrkan avstår från vigselrätten om äktenskapslagstiftningen blir könsneutral. Läs pressmeddelandet här. Skönt att EFS ledning vågar sätta ner foten, även om långt ifrån alla EFS:are säkert håller med. Samtidigt finns inget riktigt alternativ, detta är den enda rimliga konsekvensen. Även om det är ett relativt okontroversiellt besked är det ändå något som visar på en liten strimma av hopp för många EFS:are och andra som i övrigt ser dystert på utvecklingen i den kyrka vi tillhör. Tack EFS styrelse för att ni börjar ta också i dessa frågor. Kanske är det i senaste laget, men bättre sent än aldrig. Det kommer mera…