Etiopisk demokrati

Meles Zenawi, Etiopiens premiärminister twittrar att det etiopiska valet 2010 kommer att bli garanterat ”fair”. Undrar jag vem det egentligen är som twittrar i hans namn? Är det fejk alltihop eller är det verkligen någon i regeringsadministrationen eller är det möjligen ”himself”.

Oavsett vem det är som twittrar så är det väl föga troligt att det blir något riktigt val till våren. Men med samtliga oppositionsledare antingen inspärrade i Qaliti-fängelset, nesligen tystade eller under hot ivägjagade till utlandet, ja då kan man ju obekymrat hävda att det som blir kvar är ett ”fair” val, utan att det egentligen betyder någonting alls.

Kväst Birro

Det är sorgligt att Marcus Birro ha fått ta emot så mycket fula påhopp att han känner sig tvingad att sluta blogga. Sorgligt är det och lite skrämmande, men egentligen helt naturligt i en värld som faktiskt inte styrs enbart av godhet. Aningen ödesmättat konstaterar han i Dagen att det är ett demokratiskt problem att olika röster tystas av hat. Och visst är det så.

Men det är också ett tydligt exempel på att inte ens demokrati förmår att göra människan god. Ändå måste vi göra allt vi kan för att kämpa för demokratin, men utan Gud är det i alla fall kört. För det är bara Gud som kan göra människan god, eller åtminstone befria oss från vår egen ondskas konsekvenser. Det är bara i Jesus Kristus som förlåtelse och försoning är möjliga.

Med den vetskapen ska vi alltså kämpa för demokratin och stå upp för dem som saknar röst och inflytande. Marcus Birro klarar sig förstås, men alla de som han har gett en röst genom sin blogg behöver nu andra tillskyndande röster.

Och Marcus, välkommen åter i bloggosfären när du hämtat nytt mod. Låt inte mörkret skymma ljuset!

Smygande antisemitism

Nu har något gått snett. Nog för att staten Israel driver en politik som på många sätt är tveksam, men det kan knappast rättfärdiga att svenska judar ska behöva känna sig hotade. I vårt demokratiska samhälle behöver vi tydligen på nytt försvara alla människors rätt till fredlig existens oavsett de är judar eller muslimer eller hinduer eller något annat, ja, t o m kristna.

Att göra politik av en tennismatch är bara fånigt. Men mest är det sorgligt att inte tennisspelarna kan få spela sin match med publik som hejar på och som gläds över att bästa tävlande vinner. Låt politiken skötas på andra arenor!

F ö noterar jag att Israel är den enda, åtminstone hjälpligt fungerande, demokratin i Mellanöstern. Kan vara värt att påminna sig om.

Meles flaggar för avgång

Etiopiens premiärminister Meles Zenawi flaggar för att han kanske kommer att lämna posten under nästa år, vid valet 2010 (enl. EthioMedia). Dock hoppas han kunna fortsätta som partiledare för EPRDF, det regerande partiet.

Att han öht vädrar denna slags åsikter indikerar att Etiopien inte är fullt så odemokratiskt som det kan verka. Eller också är det bara ett tecken på en ovanligt smart diktator, som ger sken av öppenhet och beredskap till att lämna ifrån sig åtminstone delar av makten.

Att han trots rätt hårdföra metoder varit med att föra ur ekonomisk stagnation till världsledande tillväxt är naturligtvis sådant som han räknar till sin fördel. Helt klart är att Etiopiens befolkning idag lever ett på många sätt drägligare liv än under Derguens tid. Men att utifrån detta dra slutsatsen att Etiopien är väl fungerande demokrati är ändå att säga för mycket. Fortfarande sitter hundratals (kanske tusentals) oppositionella fängslade för sin inblandning i demonstrationerna efter förra valet 2005.

Om ato Meles verkligen skulle lämna ifrån sig makten frivilligt skulle det vara något tämligen unikt i Afrikas historia, där de allra flesta regeringsskiften genom historien har skedd med våld och blod. Låt oss hoppas att nästa år kan få bli ett exempel på att det faktiskt är möjligt och att Etiopien får ta ytterligare steg mot demokrati och välstånd för sitt folk.

Etiopien lämnar Somalia

Det meddelas att Etiopien kommer att dra tillbaka sina trupper från grannlandet Somalia innan 2008 års utgång. Å ena sidan är det efterlängtat, men å andra sidan kommer det knappast att göra situationen bättre för den somaliska befolkningen, som nu återigen (troligen) kommer att drabbas av ett våldsamt maktskifte, med lidande och död som följd.

Etiopiens Obama

Här i Sverige uppmärksammades det amerikanska presidentvalet stort och många svenskar gladde sig över att den vältalige och till synes förändringsbenägne Obama vann. Dessutom är han halvafrikan och det kändes som ett starkt och positivt bevis för att USAs rasåtskillnad verkligen hör till historien. Kort sagt, många svenskar är nöjda och glada över det amerikanska valresultatet.

I Afrika är folk inte bara nöjda och glada, utan snarast euforiska. Naturligtvis i Kenya, där Barack har en del av sina rötter, men även i övriga Afrika är entusiasmen stor för det faktum att en afroamerikan nu ska bli USAs president.

På etiopiska hemsidor diskuteras nu den sk ”Obama-effekten” på etiopisk politik och man söker en Etiopiens Obama, den nya goda ledare som skulle kunna ena och svetsa samman de många olika etniska och sociala grupperna som ryms inom dagens Etiopien. Det är lätt att drömma om paradiset. Svårare är att skapa det. Och detta verkar det också finnas en smärtsam medvetenhet om. Demokrati av västerländsk kaliber är inget som bara uppstår ur tomma intet. En viktig fråga i sammanhanget är väl hur lång tid det kan förväntas ta i etiopisk kontext att uppnå den sorts demokrati som gör det möjligt för landet och folket att leva i välstånd och fred.

Uthållig demokrati

Visst är det uppenbart att Israel förtjänar kritik och tillrättavisning på olika områden. Men trots det är Israel en demokrati, inte perfekt, men dock demokrati. Thomas Gür skriver förtjänstfullt om just detta på ledarplats i dagens SvD, liksom några judiska företrädare på dagens Brännpunkt. Detta på den sekulära sidan.

Problem uppstår dock när kristna grupper så starkt identifierar den moderna sekulära staten Israels bildande med infriandet av Guds löften om att återupprätta sitt folk. Huruvida Gud tänker in det som idag kallas det judiska folket låter jag vara osagt, men läser vi Nya Testamentet är det alldeles uppenbart att Jesus (själv jude) vände sig till sina judiska landsmän med uppmaningen och budskapet om omvändelse, tro och dop i den treenige Gudens namn. Någon annan frälsningsväg erbjuder inte Jesus, framför allt inte för sina judiska landsmän. De okunniga hedningarna verkar han ha större överseende med och de ser ibland ut att vara närmare Guds frälsning än Guds ”eget” folk, allt enligt NT. Sen är det möjligt att också de moderna judarna kan komma att spela någon ytterligare roll i frälsningshistorien, men knappast vid sidan av Jesus Kristus, för det är han som är den nya Adam, den nya människan och det är enbart i honom vi kan vara Guds folk.

Alltför många kristna har därför en på tok för okritisk inställning till den moderna sekulära staten Israels göranden och låtanden. Israel är en modern stat, som knappast har något med Guds frälsningsplan att göra öht. Men som demokratisk stat är Israel värd all respekt för sin förmåga att behålla ett jämförelsevis så öppet och tolerant samhälle. Grattis Israel!

Etiopisk diktatur

Idag är det precis tre år sedan den etiopiska regeringen förlorade valet, men bestämde sig för att trots detta inte lämna ifrån sig makten. Det val som av de tillresta observatörerna bedömdes som rättvist och demokratiskt föregicks dessutom av en valrörelsen som präglades av stor öppenhet, frispråkighet och stort engagemang, allt detta kvästes effektivt och snabbt av den sittande regeringen så fort det blev uppenbart att den förlorat. Sedan dess har oppositionella och journalister fängslats, tidningar konfiskerats och yttrandefriheten inskränkts på ett sätt som det etiopiska folket väl känner igen sedan kommuniståren.

Idag anordnas därför på flera håll i världen marscher för att påminna världen om den etiopiska situationen och för att påminna den etiopiska regeringen om att den inte har folkets stöd för sin makt. Detta kan få vara en viktig påminnelse också för oss svenskar att tacka Gud för att vi får leva i frihet och en uppfordran att göra vad vi kan för att sätta press på alla de självutnämnda, icke-valda regeringar runt omkring vår jord.

”Val” i Etiopien

Idag har det hållits så kallade val i Etiopien. Det rör sig om ett slags lokalval och fyllnadsval till parlamentet. Det ordinarie parlamentsvalet infaller om två år. Enligt The Times m fl har det regerande partiet EPRDF på många platser i landet varit det enda alternativet, sedan oppositionspartierna dragit sig ur efter trakasserier, hot och våld. Att kalla det ett val är därför ytterst problematiskt. Men makt är makt och den vill förstås behålla sin makt.

Vad som kanske är mer anmärkningsvärt är att en så viktig händelse i ett av Afrikas folkrikaste länder över huvud taget inte berörs i svensk eller västerländsk media. Men det är klart, valet i Zimbabwe fyller väl Afrika-kvoten just nu. Därför är det kanske inte så märkligt att Darfur, Somalia och Etiopien inte ryms; det är ju bara afrikaner det handlar om… Så cynisk är den värld vi lever i.

Zimbabwe väntar

Det verkar råda en nervös väntan officella valresultat i Zimbabwe både inom och utom landet. Och ryktena surrar om hur Robert Mugabe kommer att agera härnäst. Att han har förlorat valet är väl höjt över allt tvivel. Frågan är istället hur han kommer att förhålla sig till det faktumet.

Personligen tänker jag att Afrika skulle behöva levande exempel på före detta presidenter som kan avgå, men fortfarande leva i det land de tidigare styrt. Problemet är ju att de så gott som utan undantag styrt på ett sådant sätt att en ansvarstagande efterföljande regim knappast kan låta brott och maktmissbruk förbli ostraffade. Men om Afrika någonsin ska kunna utvecklas åt ett demokratiskt håll måste det finnas möjlighet att vara kvar som medborgare, även efter att man lämnat ifrån sig makten.