Kusliga bilder

Alldeles oavsett vad det är som ligger bakom och hur gången har varit fram till idag tycker jag att det känns lite kusligt att när israeliska toppidrottsmän besöker Sverige, då stängs publiken ute. Jag är inte dummare än att jag inser att detta är komplicerat, men jag tycker ändå att bilderna från den folktomma Baltiska hallen är skrämmande i sin krassa symbolik. Det är inte svårt att förstå den skarpa kritiken från Simon Wiesenthal-centret vare sig den är berättigad eller inte.

Förhoppningsvis kan detta bli en engångsföreteelse och att vi kan lära oss att hantera relationerna till Israel på ett mer konstruktivt sätt framöver. Men om judiska idrottsmän ska särbehandlas på detta sätt även i fortsättningen, då står vi inför en mycket bekymmersam situation, där vi verkligen behöver påminna oss om både historiens och dagens världspolitiska situation. Vilket lag som vann och vilket som förlorade känns i dagsläget inte särskilt intressant faktiskt.

Smygande antisemitism

Nu har något gått snett. Nog för att staten Israel driver en politik som på många sätt är tveksam, men det kan knappast rättfärdiga att svenska judar ska behöva känna sig hotade. I vårt demokratiska samhälle behöver vi tydligen på nytt försvara alla människors rätt till fredlig existens oavsett de är judar eller muslimer eller hinduer eller något annat, ja, t o m kristna.

Att göra politik av en tennismatch är bara fånigt. Men mest är det sorgligt att inte tennisspelarna kan få spela sin match med publik som hejar på och som gläds över att bästa tävlande vinner. Låt politiken skötas på andra arenor!

F ö noterar jag att Israel är den enda, åtminstone hjälpligt fungerande, demokratin i Mellanöstern. Kan vara värt att påminna sig om.