Korset provocerar

Nog är det förunderligt att läsa om Svenska kyrkan och hennes uttryckssätt i SvD idag.

Korset, den främsta av den kristna kyrkans symboler, har alltid och fortsätter alltfort att provocera. Det är idag inte längre självklart att korset är den symbol som vittnar om hoppet och det det eviga livet ens på en kyrkogård. Vi lever sannerligen i en postkristen tid.

Men det som ändå är mest förunderligt är hur osäkra kyrkans egna tjänare är i mötet med vår tids tankeströmmar. Det är inte längre värt att ta strid för korset, menar den citerade kyrkoherden, visserligen ryckt ur sitt sammanhang, men ändå uppseendeväckande. (Kanhända är just detta citat helt missvisande i det enskilda fallet, men mönstret känns igen från många andra sammanhang, vilket tydligen SvD också snappat upp.) Om inte ens kyrkans präster har en susning om den kraft, det liv och den befrielse som finns i korset, då är det inte heller så underligt att de – som artikeln antyder – inte har så mycket att erbjuda i vare sig förkunnelsen eller det enskilda mötet.

Men i de gamla medeltidskyrkorna kan vi ändå ana ett stilla sus från tider då korsets betydelse var uppenbar. De åldriga murarna vittnar om en verklighet som ligger bortom det materiella, bortom den postmoderna subjektivismen, bortom upplevelserna, en verklighet som är förankrad i den treenige Guden, i Fadern, Sonen och den helige Ande, i universums yttersta ursprung, i den eviga Sanningen. Den verkligheten kan vare sig politiker, filosofer eller sk teologer rå på. Förr eller senare kommer susningen att växa i styrka och människor kommer på nytt att söka och finna det eviga livet i Jesus Kristus, världens frälsare.

Frågan till dig och mig blir då: vill vi vara med när susningen blir till brusande lovsång inför den himmelska tronen?

Vinst eller förlust?

Svenska kyrkan mäter sin framgång i hur mycket pengar hon tjänar på börsen. För 2007 var det blygsamma 97 miljoner kronor, att jämföra med 2006 års resultat på svindlande 489 miljoner kronor. Det totala resultatet för 2007 uppgick däremot enbart till 36 miljoner.

Nu kan man väl undra om en kyrkas finasiella vinst verkligen är en vinst för en kyrka, utan snarare ett slags förlust. Visst är det väl bra om det finns pengar för verksamheten, men när det handlar om ren vinst på åtskilliga miljoner kronor, ja då tycker iaf jag att det helt har förlorat alla vettiga proportioner. Den kyrka som har problem att få ekonomin att gå ihop är mycket mer benägen att sätta sin lit till Guds omsorg och kraft, än den kyrka som inte behöver bekymra sig över att ha för lite pengar. Svenska kyrkans problem består bl a i att hon under lång tid haft alldeles för mycket pengar, mycket mer än hon mått bra av som kyrka. Men det kanske ordnar sig fortare än kvickt om det vill sig…