Läronämnden oenig

Idag offentliggjordes resultatet av Svenska kyrkans läronämndssammanträde i förra veckan. Budbäraren gör ett referat och Kyrkans tidning har en helt annan vinkel. Medan Kyrkans tidning enkelt konstaterar att läronämnden anser att kyrkostyrelsens förslag om ett utvidgad äktenskapsbegrepp är fullt möjligt vid höstens kyrkomöte, så lyfter Budbäraren fram de kraftfulla reservationer som flera av biskoparna gör. Intressant hur olika man kan uppfatta saker. Ska bli spännande att se vad andra, t ex Dagen gör av det hela.

Väntat men sorgligt av ELCA

Läser (i Dagen) med viss besvikelse om hur ELCA, USAa evangelisk lutherska kyrka beslutat att öppna för homosexuell samlevnad. Inte är det så förvånande men ändå sorgligt. Jag förstår att man fattat det beslutet utifrån en vilja att inkludera och att ge människor möjlighet att känna sig delaktiga och bekräftade i kyrkans gemenskap. Gott så, men problemet med ett sånt beslut är att det inte är grundad i Guds ord, utan i människors tankar.

Eftersom vi tror på en god och kärlekfull Gud som vill det bästa för oss i alla lägen, då kan vi vara helt förvissade om att det han lär oss i sitt ord är det bästa, även om vi inte i alla avseenden kan förstå det. Därför tror jag att ett beslut som det inom ELCA (kom ihåg att min egen kyrka Sv kyrkan redan ligger långt före) i längden kommer att föra människor längre bort ifrån Gud, inte närmre. Det gör också att vi skulle behöva ompröva även mycket annat i våra kyrkor, så att de faktiskt kan vara platser där människor kan fördjupas i sin relation till Jesus i första hand och inte präglas av människors påfund av olika slag.

Provocerande celibat

Att leva i celibat är kanske inte så lätt. Ändå verkar det vara ett livsval som provocerar på ett sätt som gör att jag tänker att det kanske inte är så lätt att leva i tvåsamhet heller. Att celibatet alltsomoftast ska framställas som ett problem antyder ju att det är lite besvärande att det faktiskt finns de som lever så.

Läser i Dagen om polska katolska präster. De vill tydligen inte leva i celibat, åtminstone inte enligt den undersökning som det hänvisas till, publicerad av Radio Netherlands Worldwide. Och visst kan man ha synpunkter på katolska kyrkans celibattvång för präster. Men varför hör man så sällan om dem som faktiskt lever ett gott liv i celibat? Är det för att de är så få? Nej, det kan i alla fall inte vara hela orsaken.

I den polska undersökningen hänvisas till att det är orimligt att kräva något sådant som celibat i vår moderna tid. Vad är det i tidsandan som gör det så orimligt, frågar jag mig. Helt klart har sex fått en alltmer framskjuten plats och ses idag av många som en absolut förutsättning för ett gott och tillfredsställande liv. Och det är ju inget konstigt i det, eftersom sexdriften är en stark kraft i det mänskliga livet. Men hur ska jag som kristen förhålla mig till det?

Personligen tänker jag att alla kristna är kallade till kyskhet, vare sig det är inom äktenskapet eller i celibat. Därför vore det så befriande om man någon gång fick höra om den välsignelse och den glädje som finns också i celibatet. Men det kanske är alltför påfrestande för alla olyckligt tvåsamma att plågas av. Istället svartmålas celibatet så intensivt att man i alla fall kan trösta sig med att finns något som är värre än att vara gift. Och att utmåla den katolska kyrkan som inskränkt och människofientlig är alltid tacksamt.

Alltför sällan talar vi om de möjligheter som vi har fått oss givna, av olika slag. Någon har fått gåvan att leva i äktenskap, med dess särskilda för- och nackdelar, medan andra fått gåvan att slippa gifta sig, också det med för- och nackdelar. Bägge alternativen innebär nämligen stora uppoffringar och ingen kan få allt. Men som kristna är vi kallade att följa Jesus och tjäna honom med hela vårt jag, oavsett vi är gifta eller ensamstående. Därför bör inte fokus ligga på de stackars ensamståendes frustration över att inte vara gifta, utan på hur vi, var och en, kan ta vara på de unika möjligheter som just vi har fått, till att tjäna Gud.

Sedan kanske också katolska kyrkan skulle behöva arbeta med att hjälpa sina präster att se de särskilda fördelarna det innebär att vara ogift, men också de särskilda problem detta innebär i en sexfixerad och tvåsamhetsneurotisk tid. För tveklöst är det så att just de katolska prästernas celibat har fått betyda oerhört mycket som förebilder, för många av oss som lever ogifta, av vilken orsak det än må vara.

Fattas bara konjak ;-)

Visst är det fascinerande med ålderdomen! Vad är det som gör det? Den norska 109-åringen hade sitt recept. Personligen tror jag inte varken konjak eller karlar har så hemskt mycket med saken att göra. Men människan är obotligt nyfiken på livselexiret som kan ge evigt liv. Därför frågar vi: vad är hemligheten?

För Jesu lärjungar borde frågan snarare vara: hur förvaltar jag tiden här? Evigheten lär ju räcka till en massa skoj, så det ordnar sig allt. Men nu, här och nu, hur gör jag det bästa av den gåva som blev min. Och det ser uppenbarligen olika ut för var och en av oss. Och då kanske både män och konjak kan rymmas någonstans.

Om homosexualitet

Här kommer en läsvärd artikel om äktenskap, homosexualitet och Guds förvandlande kraft, från True freedom Trust (TfT). TfT leds av vännen Martin Hallett och har under mer än 30 år verkat till inspiration och upprättelse för många människor i England och Storbritannien, men även därutöver. Om TfT:s röst hade lyssnats på i större utsträckning i kyrkor både i Sverige och England hade mycket av den förvirring kring sexualitet och kristen tro vi ser idag kunnat klarats ut på ett mycket mer hälsosamt sätt än vad som skett.

Idag uppfattas den här slags värderingar och syn på äktenskapet som tämligen reaktionära, men vågar man lyfta blicken något och se lite längre än enbart till den egna momentana njutningen, ja då är det inte svårt att inse att detta faktiskt är ett synsätt som hjälper människor att leva ett konstruktivt och väl fungerande liv, därtill ett liv i glädje och tillfredsställelse.

”Riktigt äktenskap”

Det ser mörkt ut för den som fortfarande hoppas att Sverige ska låta äktenskapet vara reserverat för relationen kvinna-man också i framtiden. Det verkar onekligen som om Alliansregeringen inte kommer att hålla stånd emot oppositionens krav på könsneutral äktenskapslagstiftning, åtminstone om Hasse Boström i Dagen får rätt.

Funderar en del över hur viktigt äktenskapet alltså är, rent symboliskt, eftersom det nu verkar vara så viktigt att också partnerskap ska kallas äktenskap. I övrigt är det, så vitt jag förstår det ingen skillnad i rättverkan mellan registrerat partnerskap och äktenskap. Men tydligen är det så viktigt att också det som är något väsensskilt annorlunda ska benämnas med samma ord, att regeringen Reinfeldt är beredda att lämna ifrån sig makten för denna enda fråga. Nog är det lite besynnerligt allt.

Men som jag ser det kommer det knappast att vara bättre för dem som idag lever i registrerat partnerskap att istället få en situation där vi, åtminstone inofficiellt, kommer att använda begreppen ”riktigt äktenskap” och ”homo-äktenskap”. Distinktionen behövs för att vi ska veta vad som är vad och berövas vi de officiella orden hänvisas vi ju till att använda inofficiella. Svårare än så är det inte. Men att det skulle vara till gagn för någon, vare sig homo eller hetero, ställer jag mig ytterst frågande till.

Ny fnurra med Mekane Yesus

Noterade i Dagen att det var tänkt att ett sk ”Letter of Understanding” (en deklaration om ömsesidighet och förståelse) mellan Svenska kyrkan och Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus (EECMY) skulle ha undertecknats i första omgången nu under det pågående kyrkomötet i Uppsala. Det andra undertecknandet skulle enligt samma plan ske i Addis Abeba i januari 2009 i samband med EECMYs 50-årsjubileum. Men nu verkar det som om det har blivit något slags fnurra på tråden mellan kyrkorna – igen. Handläggaren på kyrkokansliet i Uppsala kommenterar det hela med att ”Mekane Yesus-kyrkans kyrkomöte föreslagit en del mindre ändringar i det utarbetade avtalet, som Svenska kyrkan inte hunnit besluta om.”

Nog blir man nyfiken på vad det kan vara för slags ”mindre ändringar” det rör sig om. Om det verkligen är ”mindre” borde man väl enkelt ha kunnat fixat till det. Måhända är de inte så ”mindre” när allt kommer omkring? Annars skulle man väl knappast avstyrt ett besök av EECMYs högsta ledning vid kyrkomötet? Kanske är jag alltför konspiratorisk, men man behöver knappast vara profetisk för att kunna lista ut att det troligen handlar om moralfrågor och då frågor om sexuell samlevnad i synnerhet. Det är ju det som varit den ömma punkten tidigare och det område på vilket EECMY tydligt och med all rätt deklarerat att Svenska kyrkan är ute på irrvägar.

För kyrkokansliet i Uppsala kanske detta är ”mindre”, men tydligen så pass stort att det inte gick att få till ett undertecknande. Frågan är väl om det blir något undertecknande i Addis Abeba i januari eller om ärkebiskop Wejryd också denna gång blir ombedd att inte komma? Och i så fall, kommer han någonsin att få komma?

Såvida inte Svenska kyrkan med biskoparna i spetsen tar varning och omvänder sig, vill säga…

Demokratin i fara?

Så är debatten igång igen. Tröttsamt tycker säkert många, men ack så viktigt. Om Anders Svensson har rätt (Brännpunkt i dagens SvD), då är det alldeles avgörande för demokratin i vårt land att våra lagar inte skrivs utifrån politiska trender, utan ifrån en stabil värdegrund. Att den kristna värdegrunden är en god grund vet vi redan, men det kan tydligen inte återupprepas nog mycket.

Utnötningsmantra

Som ett inlärt mantra upprepas åsikterna att den är diskriminerande, som hävdar att äktenskapet mellan man och kvinna är något annat än partnerskap mellan två män eller två kvinnor. Nu är det Lars Ohly och Liselotte Olsson, som på SvDs Brännpunkt stämmer in i mantrat.
Trött och rätt uppgiven konstaterar jag att antingen har dessa människor inte förstått argumentationen, eller också vet de att eftersom det inte finns några goda motargument är enda möjligheten just utnötningsmetoden. ”Om vi bara upprepar tillräckligt många gånger att de diskriminerar, ja då är det så”, tycks taktiken vara. Problemet är att en lögn som upprepas aldrig så många gånger, kommer att förbli en lögn. Att man kallar lögnen för sanning gör inte lögnen mer sann, snarare mer lögn.

Bra Elisabeth

Dagens chefredaktör Elisabeth Sandlund skriver klokt och sansat som vanligt med anledning av Svenska kyrkans svar på regeringens remiss angående äktenskap och partnerskap.

Undrar bara om och i så fall när biskoparna ska vakna och upptäcka att de istället för att ha kakan kvar redan har ätit upp den.