Gott samtal i Malawi

Vilken glädje att få komma till vår systerkyrka i Malawi, Evangelical Lutheran Church in Malawi (ELCM)! Vi landade i torsdags eftermiddag och har nu landat även själsligen.

Igår hade vi ett ordentligt möte med biskop Joseph Bvumbwe och ledningen på kyrkans huvudkontor. Så gott det är att få uppleva att man på ett par timmars samtal kan räta ut frågetecken och hitta till ett förtroendefullt samtal, trots en avvaktande och nästan misstänksam inledning. I det här fallet handlade det om en djup besvikelse över Svenska kyrkans beslut om enkönade äktenskap och det sätt på vilket detta har kommunicerats till ELCM. När jag fick möjlighet att redogöra för EFS hållning i frågan och även berätta om våra prioriterade mål i det internationella missionsarbetet började ögonen runt bordet lysa upp.

Vilket privilegium det är att få möta syskon i Jesus Kristus och känna att man trots kulturella och språkliga barriärer hör ihop och har en gemensam längtan att föra evangeliet vidare till dem som ännu inte fått lära känna Jesus!

Nuristani Goat Cheese

Half way through the Lausanne III Congress on World Evangelisation I’m full of impressions.

Over 4000 people from all around the globe are mingling together in the huge top modern Cape Town International Conference Centre CTICC, listening to brilliant speakers and some not so brilliant, enjoying excellent musicians, dancers, actors and meeting new and interesting people in a seemingly never ending flow.

One of the most powerful testimonies so far has been the story told by Mrs Little, the widow of one of the ten Christians brutally killed in Afghanistan in August. The indescribable pain of the loss was powerfully combined with a love for the Afghani people and the gospel of Christ. Only by the grace of Jesus Christ a person can gain such a fully integrated faith. She reminded me about what it means to be a follower of Christ, her story made it clear how sweet and valuable the gospel is and how wonderful it is to be a child of God. Her exposition of the Nuristani goat cheese as metaphor of the gospel will stay in my thoughts for a very long time.

I am indeed priviledged belonging to Jesus Christ.

Lausanne III, blogging in English

I’ve been asked to start blogging in English. I’m not sure I’m going to make it, but I thought it could be a good idea to start while being here in Cape Town for the Third Lausanne Congress on World Evangelisation.

Until now I’ve just spent my time sightseeing in the Cape area. What a wonderful Creator we’ve got that is willing to pour out such beauty on us. Standing on the top of the Table Mountain looking down on the West Cape I was reminded by my Congolese brother what a great God we have. ”He made all this!” he said over and over again. That’s good reminder for me who too often take the wonders of the creation so much for granted. But my Congolese brother is indeed right, God made all this. The third person of my mountain expedition was an American. He filled in with a short summarised exposition on Psalm 8: this is for the glory of His name. Indeed it is for the glory of his name, but I also think it is a sign of how much God loves us. He made all this for us to enjoy.

Someone said that the first (and the only?) question we will be asked by God when we enter into heaven will be: Did you enjoy my creation? Thoughtprovoking as that is I was really struck by it today on top of that mountain. The beauty of creation should fill me with awe for the greatness and glory of our God, as well as joy over his love to me.

Besök i verkligheten

Vilken glädje! I en EFU-stugans lada utanför Floby samlades bygdens EFS:are och några till till missionafton igår kväll och till gudstjänst idag. Även om det nog förväntades att jag skulle inspirera dem, eftersom jag hade uppdraget att både berätta om EFS internationella mission och predika, så blev det minst lika mycket jag som fick inspireras av dem.

Vilken rikedom det är att få möta människor som lever evangelium i sin egen hembygd på det smittande sätt som EFS:arna i Falköping och Floby. När samtalen vid fikat efter mötet faktiskt handlar om Jesus och hur vi kan få fler att möta honom, och inte bara om allt annat, då känns det gott och gudstjänsten liksom fortsätter, fast med kaffekopp i hand.

I dagens gudstjänst sjöng den lilla EFS-kören om efterföljelse och korsets nåd, så att hjärtats lovsång liksom bubblar igång, så där obändigt som bara den Helige Ande kan få till. När bön och sång uttrycker Bibelns glada budskap så enkelt och självklart då fylls i alla fall jag av en salig tacksamhet över att få vara med.

Efter gudstjänsten fick jag också lyssna till samtalet några föräldrar emellan som pratade om nästa helgs söndagsskoleupptakt och de räknade efter till ungefär tjugo potentiella barn. Det finns liv och hopp i EFS, eftersom det handlar om Jesus!

Klok ledare

Elisabeth Sandlund skriver idag på ledarplats i Dagen klokt och välbalanserat om skiljelinjer och nya samverkansmöjligheter inom dagens kristenhet. Tack Elisabeth!

Indiska biskopar med mål och mening

Har tillbringat några dagar i Kodaikanal tillsammans med merparten av de lutherska biskoparna i Indien. Det har handlat om Purpose Driven Church (”Församling med mål och mening” av Rick Warren) som ett redskap för förnyelse och tillväxt i de lutherska kyrkorna i Indien. Min första tvekan byttes snart i stor glädje över den starka motivationen att förändra och komma vidare genom att bli:
1. Varmare – genom gemenskap
2. Djupare – genom lärjungaskap
3. Starkare – genom tillbedjan
4. Bredare – genom tjänst för medmänniskan
5. Större – genom evangelisation

Där jag satt och lyssnade till dessa biskopar och deras visioner för sina kyrkor fylldes jag av en stark längtan: tänk om våra biskopar skulle våga prioritera något sådant här för Svenska kyrkans del! För, som den pensionerade biskopen och inspiratören kommenterade: detta är inte amerikanskt – det är bibliskt!

Nu hänger ju i och för sig inte allt på biskoparna, de har att göra som de har det (de har de indiska också!) och i många församlingar arbetas det just på detta, om än inte alltid under samma beteckning. Församlingen och kyrkan är alla kristnas ansvar, men det är inte oviktigt vilken riktning ledare tar ut och i det avseendet skulle episkopal sanktionering vara av stort värde.

Steven och Tiwonge fria

Tack och lov! Så tänker jag när jag läser att det malawiska paret Tiwonge Chimbalanga och Steven Monjeza benådats och släppts ur häktet. Fängelsedomen var naturligtvis fullständigt orimlig. Min fortsatta bön kommer att vara att de inte utsätts för värre övergrepp nu när de inte längre skyddas av fängelsets relativa trygghet och polisens överinseende. Med den publicitet de drabbats av och de upprörda känslor som varit i svang hoppas jag att de ändå kan få leva utan hot och trakasserier i sitt eget land. Men särskilt troligt är det väl knappast. Också i Sverige utsätts homosexuella för mer våld än genomsnittet och det lär inte vara mindre i ett land som Malawi.

Brudöverlämning

Prästerik tycker att det är rätt intressant att det förestående kungliga bröllopet väcker sådana kyrkliga reaktioner som det gör. Det stora debattämnet är: brudöverlämning eller inte?

Och nog tycker också jag att kronprinsessan och hennes fästman ska gå fram tillsammans i Storkyrkan. Men det som är så intressant är alla dessa ivriga tillskyndare av tradition, vikten av klara riktlinger i handboken, ritens normerande betydelse, det ödesdigra med att fylla en symbol med annat innehåll osv. t o m på ledarplats i Kyrkans tidning. Helle Klein i Aftonbladet vurmar plötsligt för svensk tradition och tycker att ärkebiskopen borde säga ifrån. Annika Borg i DN upprörs över att paret bryter mot svensk tradition och Svenska kyrkans ordning genom att begå detta fruktansvärda brott. Och så vidare.

Jag tycker det är intressant att dessa skäl plötsligt kan väga så tungt nu, när de i andra och mycket mer omdanade och omfattande frågor istället används som skällsord. Det känns onekligen lite ovant att ha så mycket av gemensamma åsikter och värderingar med dessa debattörer, vi som vanligtvis brukar stå i varsin ytterända av åsiktsspektret. När det har handlat om äktenskapet ska vara reserverat för konstellationen man och kvinna, då är svensk tradition och Svenska kyrkans ordning inte vatten värt, men nu.

Jo, den det är ju skillnad, säger någon! Visst är det skillnad. Nu handlar det om ett enskilt par, då handlade det om att omdefiniera vad äktenskapet till sin natur är. Så nog är det skillnad allt.

Nåja, inte inbillar jag mig att det ska finnas någon sådan klarsynthet eller eftertänksamhet i det här fallet, men nog hade det varit roligt om det åtminstone hade funnits en förståelse för att traditionen och Svenska kyrkans ordning bär något som är gott att bevara rent generellt: en bibliskt grundad syn på människan och hennes sexualitet. Det är ju det som är grunden för traditionen (den av kristendomen i grunden präglade västerländska civilisationen) och Svenska kyrkans ordning. Det är utifrån Bibelns höga syn på både man och kvinna som det är så viktigt att kronprinsessan och hennes fästman går sida vid sida, liksom det är utifrån Bibeln höga syn på människan och sexualiteten som det är otänkbart med två män eller två kvinnor i ett äktenskap.

Men det är förstås ojuste att blanda ihop dessa två frågor och debatten omkring dem. Eller hur?

Vi behöver varandra

Nog kan vi lära oss mycket från kyrkor i Syd. Vi kan självklart inte kopiera metoder och former utan vidare, men vi kan utmanas och inspireras till bön och tillit till evangeliets kraft. Sen är det faktiskt så att vi har en del att bidra med också till kyrkorna i Syd. Vi behöver helt enkelt varandra.

Internationella relationer

Hittills har Svenska kyrkans beslutsfattare försökt att få oss att tro att besluten om en ändrad vigselordning inte kommer att få några nämnvärda konsekvenser för relationen till andra kyrkor. Nu verkar det som om Svenska kyrkans nyordningar innebär att t ex den lutherska kyrkan i Tanzania (ELCT) i princip är beredd att avbryta allt samarbete med oss. Hur kunde det bli så tokigt? Var det aningslöshet eller dumhet som gjorde det? Eller helt enkelt beräknande arrogans gentemot kyrkor i ”mindre utvecklade länder”? Ja, det lär vi aldrig få någon fullständig klarhet i.

Helt klart är dock att Svenska kyrkans ändrade äktenskapssyn faktiskt får konsekvenser för svenska lutheraners möjlighet att stå i relation till våra syskon på andra håll i världen. Vi håller på att bli isolerade i vår lilla ankdamm. Kanske är det just det som är den nytolkade innebörden i begreppet ”folkkyrka”, en kyrka enbart för det svenska folket?