Jubileum i Addis Abeba

Sitter i Sheraton Addis lobbycafé och samlar ihop intryck från de senaste dagarnas Etiopienvistelse. Landet med de 13 månadernas solsken är ett kärt återseende och igår och idag har jag också deltagit i Mekane Yesus-kyrkans jubileumsfirande. Gårdagen var, trots många glada möten med gamla och nya vänner, en fullspäckad dag, med en lång rad, i o för sig intressanta, föredrag och hälsningar. Den festgudstjänst som firades idag i The Millenium Hall, Bole Road, blev däremot en storslagen högtid.

Att samlas på detta sätt i en stor mässhall mitt i Addis Abeba för att fira gudstjänst och sjunga och tala om Jesus är ett mirakel om man betänker den historiska verkligheten i ett land, som för bara tjugo år sedan styrdes av en kommunistisk junta som förföljde de kristna hårt och skoningslöst.

Och vilken fest det var! Mellan 10 och 15 tusen gudstjänstdeltagare, öronbedövande körsång, engagerande predikan, flaggor, hälsningar från alla världens hörn och intensiv bön. Kort sagt: en jublande fest.

Annons

Svensk och etiopisk lutherdom

Så är jag äntligen på väg! Efter morgonandakt både i Sörbykyrkan och på Ria-Dorkas i morse rullade jag iväg till Arlanda för vidare färd emot Addis Abeba via Istanbul (där jag  just  nu befinner mig).

Detta blir fjärde året i rad jag besöker Etiopien så här i januari, men det är ändå med stor förväntan jag ser fram emot årets besök. Den här gången kommer det att präglas av Mekane Yesus-kyrkans (EECMY) 50-årsjubileum. Egentligen är det betydligt äldre än så, men det var inte förrän 1959 som den bildades som nationell kyrka.

Från att då ha varit en liten kyrka med ca 20.000 medlemmar har den växt på ett explosionsartat sätt och passerar snart 5 miljoner-strecket. För att vara en luthersk kyrka är den förhållandevis karismatisk, vilket helt klart varit en viktig orsak till den kraftiga tillväxten.

Till nämnda jubileum kommer också ett antal utländska gäster, däribland ärkebiskop Anders Wejryd (förra gången fick han ju inte komma…), EFS missionsföreståndare Ander Sjöberg och många andra. Det ska bli mycket intressant att vara med när dessa och andra kyrkoledare strålar samman i den lutherska kyrkofamiljens största kyrka firar jubileum. Hittills har åtminstone den svenska kyrkoledningen inte riktigt fattat att Svenska kyrkan inte är världens största kyrka längre och i kontakten med EECMY har det ibland tagit sig lite märkliga uttryck.

Om jag har förstått saken rätt kommer man även att underteckna det beryktade ”Letter of Understanding”, ett slag vänskapsavtal mellan Svenska kyrkan och EECMY. Om det nu ska handla om ”understanding” har jag ändå intrycket av att det i första hand är Mekane Yesus-kyrkan som förstår hur långt sekulariseringen i Sverige gått, medan Svenska kyrkan är rätt oförstående för etiopiernas väckelsiver och tillit till Guds ord.

Nåja, detta kanske inte är så märkligt, när man tänker efter. Det är ju faktiskt så att man i Etiopien har mycket av sin upprinnelse i svensk (EFS), tysk och amerikansk luthersk mission. I Sverige däremot är det bara särskilt missioninresserade som öht brytt sig om att försöka förstå vad etiopisk lutherdom har för karaktärsdrag. Kort sagt: de känner oss bättre än vad vi känner dem.

En bön kan väl ändå vara att ett undertecknande av ”Letter of Understanding” skulle kunna stärka banden mellan våra kyrkor och möjligen också inspirera en och annan svenskkyrklig att  lära sig mer om hur våra teologiskt allra närmaste trossyskon uttrycker sin tro och hur de lever sitt kristna liv. Så ber iaf jag.

Nu är det alldeles strax dags att gå på planet från Istanbul till Addis Abeba. Möjligen kommer det någon ytterligare rapport från den ”Nya blomman”, Etiopiens huvudstad och det jubilum som stundar de närmaste dagarna. Annars kommer det något senare.

Etiopien hägrar

Nu, kära bloggläsare, bär det alldeles snart av till mitt kära Etiopien igen. Det innebär att det kan bli lite si och så med nya inlägg, liksom med kommentar-moderationer under ett par veckors tid. I den mån jag kommer i åtnjutande av nätuppkoppling kommer jag självfallet att försöka hålla liv i Prästerik, men vis av erfarenheten vet jag att det är lättare sagt än gjort.

Men misströsta inte (eller hoppas inte för mycket om du tycker så…) jag säger som min gamle vän austaliensaren: jag kommer tillbaka!

Frid, så länge!

Etiopisk demokrati

En av oppositionens ledargestalter, den tidigare domaren Birtukan Midekssa, har eligt BBC, återarresterats efter ett år i frihet. Hon fänglsades i november 2005 i samband med oroligheterna efter valet i maj samma år. I juli 2007 släpptes hon tillsammans med många andra ledande oppositionella efter invecklade förhandlingar mellan regeringen och oppositionen med en grupp ”äldste” som medlare helt i enlighet med traditionell etiopisk konfliktlösning. Men tydligen har hon genom diverse kontakter med media kommit att stöta sig igen med den sittande regeringen och har därför återarresterats för att avtjäna det livstidsstraff hon dömts till och benådats från. Nu dras nåden tillbaka eftersom hon uttalat sig ofördelaktigt.

För oss etiopienälskare är detta bara ytterligare ett tecken på nödvändigheten i en fortsatt förändring av det etiopiska styrelseskicket. Fortfarande behövs omfattande förbättringar i yttrandefrihet och demokrati. Men kanske har vi ibland haft en alltför stor tilltro till en västerländsk demokratitradition och dess tillämplighet i alla möjliga kulturer. Nog vore det spännande om man i en framtida etiopisk demokrati kunde göra bruk av de gamla traditionerna där ”de äldste” alltjämt har en roll att spela. Exakt vilken officiell funktion dessa skulle ha är nog svårt att sia om, men att de fortfarande är viktiga är det ingen tvekan om.

Etiopien lämnar Somalia

Det meddelas att Etiopien kommer att dra tillbaka sina trupper från grannlandet Somalia innan 2008 års utgång. Å ena sidan är det efterlängtat, men å andra sidan kommer det knappast att göra situationen bättre för den somaliska befolkningen, som nu återigen (troligen) kommer att drabbas av ett våldsamt maktskifte, med lidande och död som följd.

Green till Mekane Yesus

Med viss bestörning och stor indignation läser jag i dagens Världen idag om att Åke Green är inbjuden som talare till Mekane Yesus kyrkans teologiska seminarium för att hålla bibelstudier för en prästfortbildningskurs i december. Jag hade hoppats att de skulle vågat bjuda in någon mer välmeriterad teolog om de nu plötsligt är intresserade av vad Bibeln lär om homosexualitet, som tydligen är Greens ämne i sammanhanget (allt enligt Världen idag). Särskilt ledsamt tycker jag att det är eftersom jag själv studerat vi nämnda institution under en termin och därmed känner varmt för stället.

Mina personliga känslor för Mekane Yesuskyrkans prästseminarium må det väl vara hur det vill med. Vad värre är att detta naturligtvis gör det mycket mer komplicerat för EFS att hålla en rak linje emellan Svenska kyrkans extremliberalism och Greens extremkonservatism. Där Mekane Yesuskyrkan hittills har uppfattats som ett seriöst och sunt bibelgrundat stöd för EFS i relationen till den svenskkyrkliga ledningen, riskerar EFS på detta sätt att förlora sin kanske stabilaste bundsförvant för en sund klassisk tro. Att detta dessutom seglar upp inför det mycket avgörande mötet i Addis Abeba i januari vid Mekane Yesuskyrkans 50-årsjubileum riskerar förstås att göra det än mer komplicerat än det redan är. Meningen har iaf hittills varit att både EFS missionsföreståndare och Svenska kyrkans ärkebiskop skulle delta i firandet, men förstås också ingå i diverse överläggningar och förhandlingar. Men som sagt, EFS får med Greens medverkan i december en betydligt svårare sits att agera utifrån. Att distansera sig från de bägge ytterligheterna innebär en balansakt av stora mått.

Dessutom kan man kanske misstänka att arrangemanget med Green på seminariet skulle kunna vara ett uttryck för den maktkamp som pågått under många år mellan semiariets ledning och kyrkoledningen. Håhåjaja, nu kanske inbjudan av Green bara är en tillfällig lapsus av seminariet, men saken blir inte direkt enklare efter allt detta. Kyrie eleison!

(Tack ändå till Pelle och Josefin för tipset!)

Etiopiens Obama

Här i Sverige uppmärksammades det amerikanska presidentvalet stort och många svenskar gladde sig över att den vältalige och till synes förändringsbenägne Obama vann. Dessutom är han halvafrikan och det kändes som ett starkt och positivt bevis för att USAs rasåtskillnad verkligen hör till historien. Kort sagt, många svenskar är nöjda och glada över det amerikanska valresultatet.

I Afrika är folk inte bara nöjda och glada, utan snarast euforiska. Naturligtvis i Kenya, där Barack har en del av sina rötter, men även i övriga Afrika är entusiasmen stor för det faktum att en afroamerikan nu ska bli USAs president.

På etiopiska hemsidor diskuteras nu den sk ”Obama-effekten” på etiopisk politik och man söker en Etiopiens Obama, den nya goda ledare som skulle kunna ena och svetsa samman de många olika etniska och sociala grupperna som ryms inom dagens Etiopien. Det är lätt att drömma om paradiset. Svårare är att skapa det. Och detta verkar det också finnas en smärtsam medvetenhet om. Demokrati av västerländsk kaliber är inget som bara uppstår ur tomma intet. En viktig fråga i sammanhanget är väl hur lång tid det kan förväntas ta i etiopisk kontext att uppnå den sorts demokrati som gör det möjligt för landet och folket att leva i välstånd och fred.

Ny fnurra med Mekane Yesus

Noterade i Dagen att det var tänkt att ett sk ”Letter of Understanding” (en deklaration om ömsesidighet och förståelse) mellan Svenska kyrkan och Ethiopian Evangelical Church Mekane Yesus (EECMY) skulle ha undertecknats i första omgången nu under det pågående kyrkomötet i Uppsala. Det andra undertecknandet skulle enligt samma plan ske i Addis Abeba i januari 2009 i samband med EECMYs 50-årsjubileum. Men nu verkar det som om det har blivit något slags fnurra på tråden mellan kyrkorna – igen. Handläggaren på kyrkokansliet i Uppsala kommenterar det hela med att ”Mekane Yesus-kyrkans kyrkomöte föreslagit en del mindre ändringar i det utarbetade avtalet, som Svenska kyrkan inte hunnit besluta om.”

Nog blir man nyfiken på vad det kan vara för slags ”mindre ändringar” det rör sig om. Om det verkligen är ”mindre” borde man väl enkelt ha kunnat fixat till det. Måhända är de inte så ”mindre” när allt kommer omkring? Annars skulle man väl knappast avstyrt ett besök av EECMYs högsta ledning vid kyrkomötet? Kanske är jag alltför konspiratorisk, men man behöver knappast vara profetisk för att kunna lista ut att det troligen handlar om moralfrågor och då frågor om sexuell samlevnad i synnerhet. Det är ju det som varit den ömma punkten tidigare och det område på vilket EECMY tydligt och med all rätt deklarerat att Svenska kyrkan är ute på irrvägar.

För kyrkokansliet i Uppsala kanske detta är ”mindre”, men tydligen så pass stort att det inte gick att få till ett undertecknande. Frågan är väl om det blir något undertecknande i Addis Abeba i januari eller om ärkebiskop Wejryd också denna gång blir ombedd att inte komma? Och i så fall, kommer han någonsin att få komma?

Såvida inte Svenska kyrkan med biskoparna i spetsen tar varning och omvänder sig, vill säga…

Haile är bäst

Nytt världsrekord för Haile Gebrselassie på Berlin marathon igår på tiden 2:03,59. Jag har sagt det förr och säger det igen: Haile är bäst!

Etiopisk försoning

Jag läser på EFS hemsida och Kyrkans Tidnings att de två Mekane Yesus-kyrkorna i Etiopien låtit försona sig med varandra och gått samman igen efter tolv års separation. Vilken glädje det måste vara för alla inblandade liksom för oss som står lite vid sidan av! Detta är något vi längtat efter och bett om i många år och plötsligt verkar det moget, det som tidigare sett så omöjligt ut!

Trots detta kan jag inte hjälpa att det finns en lite oroskänsla med i det hela. Är det verkligen försoning på riktigt, eller är det så att ekonomiska och politiska realiteter har tvingat den svagare till underkuvelse, så som det lätt blir när vi människor styr och ställer? Och hur har man löst den etnisk-språkliga problematiken som, åtminstone delvis, orsakade splittringen i mitten på 90-talet? Min bön är att man hittat just en sådan Kristus-präglad försoning, att den kan leda till frihet och sann evangelisk glädje.

Att den synliga enheten är viktig är alldeles uppenbart, men den behöver också bygga på verklig enhet – inte i gemensam etnicitet eller språk – utan i Jesus Kristus, i vilken vi inte längre är jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna, karismatiker eller traditionalist, hög- eller lågkyrklig, oromo eller amhara, EFS:are eller ELM:are, etiopier eller eritrean, evangelisk eller ortodox, rik eller fattig, osv. Det är Kristus – och endast i honom – vi är ett!