Brudöverlämning

Prästerik tycker att det är rätt intressant att det förestående kungliga bröllopet väcker sådana kyrkliga reaktioner som det gör. Det stora debattämnet är: brudöverlämning eller inte?

Och nog tycker också jag att kronprinsessan och hennes fästman ska gå fram tillsammans i Storkyrkan. Men det som är så intressant är alla dessa ivriga tillskyndare av tradition, vikten av klara riktlinger i handboken, ritens normerande betydelse, det ödesdigra med att fylla en symbol med annat innehåll osv. t o m på ledarplats i Kyrkans tidning. Helle Klein i Aftonbladet vurmar plötsligt för svensk tradition och tycker att ärkebiskopen borde säga ifrån. Annika Borg i DN upprörs över att paret bryter mot svensk tradition och Svenska kyrkans ordning genom att begå detta fruktansvärda brott. Och så vidare.

Jag tycker det är intressant att dessa skäl plötsligt kan väga så tungt nu, när de i andra och mycket mer omdanade och omfattande frågor istället används som skällsord. Det känns onekligen lite ovant att ha så mycket av gemensamma åsikter och värderingar med dessa debattörer, vi som vanligtvis brukar stå i varsin ytterända av åsiktsspektret. När det har handlat om äktenskapet ska vara reserverat för konstellationen man och kvinna, då är svensk tradition och Svenska kyrkans ordning inte vatten värt, men nu.

Jo, den det är ju skillnad, säger någon! Visst är det skillnad. Nu handlar det om ett enskilt par, då handlade det om att omdefiniera vad äktenskapet till sin natur är. Så nog är det skillnad allt.

Nåja, inte inbillar jag mig att det ska finnas någon sådan klarsynthet eller eftertänksamhet i det här fallet, men nog hade det varit roligt om det åtminstone hade funnits en förståelse för att traditionen och Svenska kyrkans ordning bär något som är gott att bevara rent generellt: en bibliskt grundad syn på människan och hennes sexualitet. Det är ju det som är grunden för traditionen (den av kristendomen i grunden präglade västerländska civilisationen) och Svenska kyrkans ordning. Det är utifrån Bibelns höga syn på både man och kvinna som det är så viktigt att kronprinsessan och hennes fästman går sida vid sida, liksom det är utifrån Bibeln höga syn på människan och sexualiteten som det är otänkbart med två män eller två kvinnor i ett äktenskap.

Men det är förstås ojuste att blanda ihop dessa två frågor och debatten omkring dem. Eller hur?

Vass prost

Min gode kollega och vördade prost skriver vanligtvis bra på sin blogg Stillsam, men idag alldeles ovanligt välformulerat i polemik med Humanisterna. Med skärpa och klarhet, utan att på något vis vara aggressiv sågar han på punkt efter punkt Humanisternas osakliga försök att angripa människor framför allt med kristen bekännelse. Med sådana andliga ledare är det med stolthet jag kallar mig svenskkyrklig.

Tack prosten!

Kväst Birro

Det är sorgligt att Marcus Birro ha fått ta emot så mycket fula påhopp att han känner sig tvingad att sluta blogga. Sorgligt är det och lite skrämmande, men egentligen helt naturligt i en värld som faktiskt inte styrs enbart av godhet. Aningen ödesmättat konstaterar han i Dagen att det är ett demokratiskt problem att olika röster tystas av hat. Och visst är det så.

Men det är också ett tydligt exempel på att inte ens demokrati förmår att göra människan god. Ändå måste vi göra allt vi kan för att kämpa för demokratin, men utan Gud är det i alla fall kört. För det är bara Gud som kan göra människan god, eller åtminstone befria oss från vår egen ondskas konsekvenser. Det är bara i Jesus Kristus som förlåtelse och försoning är möjliga.

Med den vetskapen ska vi alltså kämpa för demokratin och stå upp för dem som saknar röst och inflytande. Marcus Birro klarar sig förstås, men alla de som han har gett en röst genom sin blogg behöver nu andra tillskyndande röster.

Och Marcus, välkommen åter i bloggosfären när du hämtat nytt mod. Låt inte mörkret skymma ljuset!

Syster om vigsel

Stora syster i vassen skriver klokt och eftertänksamt om den rådande äktenskapsdebatten. Hon efterlyser ödmjukhet och vilja till förståelse snarare än självsäkerhet och konfrontation. Och visst vore det eftersträvansvärt. Dessvärre är nog situationen såpass infekterad att det krävs gudomligt tålamod och vishet för att lyckas i det hon beskriver. Men låt oss då be om detta, inte ur oss själva och våra eventuella meningsmotståndare, utan från källan, Gud själv. Låt oss be om den Helige Andes vägledning, så att vi tillsammans med gott samvete kan säga att: Vi och den Helige Ande har bestämt. Det behövs ett mirakel för det, men undrens tid är som bekant inte förbi. Ergo: bön!

Clarsynt om sex

Bloggaren Clara Lidström skriver i Expressen klokt och ödmjukt om sex. Ändå översköljs hon av anklagelser om att vara moralist, fastän hon bara pekar på att det är riskabelt med sex. Och att varken p-piller eller kondomer är lösningen på HIV-Aids-epidemin. Det hon efterlyser är en annan ingång:

”Att vara ung är svårt. Påven sätter fingret på en viktig, men känslig punkt. Fokus måste ligga på att skapa mogna, trygga individer, med förmågan att fatta kloka beslut. Att strunta i det är att svika en hel generation, både här i västvärlden och i Afrika.”

Tänk att det är så svårt att ta till sig.

(Också Dagen skriver om Claras debattinlägg)

Bloggfasta?

Läste i Dagen om uppmaningen till kristna bloggare att bloggfasta 14-16 dec. Att avstå från olika saker är en god övning på många sätt. Som jag förstod det hela var det också en slags manifestation emot otrevligheter och oförskämdheter, som sorgligt nog hör till vardagen i bloggvärlden. Det avstår jag mer än gärna ifrån dessa dagar. Däremot är jag inte övertygad om att världen blir bättre för att vi kristna tiger. Därför tänker jag fortsätta blogga, även dessa dagar, men jag lovar att tänka mig noga för vad jag skriver.