Brudöverlämning

Prästerik tycker att det är rätt intressant att det förestående kungliga bröllopet väcker sådana kyrkliga reaktioner som det gör. Det stora debattämnet är: brudöverlämning eller inte?

Och nog tycker också jag att kronprinsessan och hennes fästman ska gå fram tillsammans i Storkyrkan. Men det som är så intressant är alla dessa ivriga tillskyndare av tradition, vikten av klara riktlinger i handboken, ritens normerande betydelse, det ödesdigra med att fylla en symbol med annat innehåll osv. t o m på ledarplats i Kyrkans tidning. Helle Klein i Aftonbladet vurmar plötsligt för svensk tradition och tycker att ärkebiskopen borde säga ifrån. Annika Borg i DN upprörs över att paret bryter mot svensk tradition och Svenska kyrkans ordning genom att begå detta fruktansvärda brott. Och så vidare.

Jag tycker det är intressant att dessa skäl plötsligt kan väga så tungt nu, när de i andra och mycket mer omdanade och omfattande frågor istället används som skällsord. Det känns onekligen lite ovant att ha så mycket av gemensamma åsikter och värderingar med dessa debattörer, vi som vanligtvis brukar stå i varsin ytterända av åsiktsspektret. När det har handlat om äktenskapet ska vara reserverat för konstellationen man och kvinna, då är svensk tradition och Svenska kyrkans ordning inte vatten värt, men nu.

Jo, den det är ju skillnad, säger någon! Visst är det skillnad. Nu handlar det om ett enskilt par, då handlade det om att omdefiniera vad äktenskapet till sin natur är. Så nog är det skillnad allt.

Nåja, inte inbillar jag mig att det ska finnas någon sådan klarsynthet eller eftertänksamhet i det här fallet, men nog hade det varit roligt om det åtminstone hade funnits en förståelse för att traditionen och Svenska kyrkans ordning bär något som är gott att bevara rent generellt: en bibliskt grundad syn på människan och hennes sexualitet. Det är ju det som är grunden för traditionen (den av kristendomen i grunden präglade västerländska civilisationen) och Svenska kyrkans ordning. Det är utifrån Bibelns höga syn på både man och kvinna som det är så viktigt att kronprinsessan och hennes fästman går sida vid sida, liksom det är utifrån Bibeln höga syn på människan och sexualiteten som det är otänkbart med två män eller två kvinnor i ett äktenskap.

Men det är förstås ojuste att blanda ihop dessa två frågor och debatten omkring dem. Eller hur?

Annons