Stockholmsmötet avslutat

Den andra och avslutande dagen av Stockholmsmötet bestod i huvudsak av två delar: högmässan i Katarina kyrka och panelsamtalet i Åsö gymnasieaula.

I högmässan fick vi än en gång ta emot Jesus Kristus i brödet och vinet. Vilken nåd!

Panelsamtalet i Åsö gymnasium skulle handla om vårt hopp för Svenska kyrkan. Dessvärre kom samtalet att i hög utsträckning präglas av hopplöshet och pessimism, även om några undantag glimmade till. Tråkigt, tycker jag, att vi har så nära till klagolåt och så långt till det trotsiga hoppet. Dagen räddades dock av ”Den himmelska synen” som Berit Simonsson och Dan Sarkar levandegjorde för oss. Då blev det också tydligt att det verkligen finns hopp för den som tillhör Kristus, kyrkans Herre.

Vi kunde alltså avsluta Stockholmsmötet med en ton av frimodighet. Trots det dröjer sig något av en skugga kvar av att det är lätt att klaga och förfasa sig, men svårare att se sitt eget ansvar att positivt bidra. Ändå finns det ju så fantastiskt mycket att vara glad över och sådana enastående möjligheter till att förkunna evangelium också inom Svenska kyrkan. Dessutom finns det inom Frimodig kyrka en kraftfull resurs av engagerade och kompetenta människor, som verkligen skulle kunna bidra till en, i ordets allra bästa bemärkelse, förvandlad Svenska kyrkan.

Den något besvärande frågan blir ändå: vill de verkligen det, eller trivs de bättre med att hålla sig på sin kant för att kunna klaga och kritisera, utan att ta ansvar. Jag hoppas inte det, men jag är inte helt säker. En hel del av dem är naturligtvis redan i full gång med förvandlingsarbetet, men tänk om fler trodde sig till att rycka in. Då skulle det börja hända saker!

Be därför skörden Herre att han sänder arbetare till sin skörd, inte fler kverulanter! Väckelsen väntar nämligen alldeles runt hörnet. Personligen väntar jag gärna in den, för att få vara med när den Helige Ande på nytt tänder sin eld i vår kyrka.

Sedan skingrades skaran för längre eller kortare resor hemåt, eller annorstädes. Själv hamnade jag på det där danska biffhuset på Sveavägen, innan jag fortsatte mot Roslagen, där jag ska tillbringa några dagar i retreat.

3 svar

  1. Ja, visst var det många negativa synpunkter och så, men ändå är alla överens om att det finns ett hopp för Kristi Kyrka i Sverige. Förhoppningsvis är det i Svenska kyrkan..och det var som sagt en perfekt avslutning med Berit och Dan.

  2. Hej Erik, tack för dina rapporterfrån Stockholmsmötet! Gott för oss som inte haft möjlighet att komma att få höra lite om hur det var.

    Jag känner igen den fråga som du ställer finns det mest missnöje eller action.

    Gott att höra att det blev ett bra avslut.

    Tack för den inspiration du ger, den hjälper oss alla att fortsätta kämpa för den kyrka vi älskar, för den Herre vi älskar mer! Det gör skillnad!

  3. Det går inte att utesluta någondera delen. Missnöjet och krismedvetenheten behövs – hur skulle det annars bli? – och skulle snarast behöva bli ännu större i dagens kyrka. Men positiv ”action” behövs ännu mer, och det här stockholmsmötet var ETT av de goda initiativ som behövs. Läser ni på Henrik Perrets blogg på henrik.perret.nu får ni fler (och mycket positiva!) intryck från Stockholmsmötet. Gud välsigne mötet – även nu efteråt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: