Stockholmsmötet drar igång

Nu är det äntligen dags! Frimodig kyrkas ”Stockholmsmötet” börjar imorgon, men tjuvstartar redan idag med presskonferens och styrelsemöte. Detta som vi har laddat för och förberett i över ett år är nu äntligen här. Att det ska bli roligt är helt klart, ganska spännande att se om det kommer att fungera, och rätt skönt när det är över. Men framförallt: fantastiskt kul!

Tänk om detta verkligen kunde få bli den nytändning som Svenska kyrkan så innerligt väl behöver! Tänk om det äntligen kunde få bli uppenbart för alla att de politiska partierna ingenting har att göra i kyrkans beslutsorgan! Tänk om alla de uppgivna kyrkfromma människorna kunde få en ny inspiration till att se att det är inte kört, det finns hopp om en förvandlad Svenska kyrkan, en kyrka full av liv, en kyrka där Jesus får vara tydligt i centrum, en kyrka med en trygg bibelförankring; helt enkelt en kristen kyrka!

Annonser

11 svar

  1. Jag skulle så gärna varit med, det vet du. Nu får jag tänka på och be för er istället på avstånd istället.

  2. Jag delar verkligen ditt hopp. Må Gud välsigna mötet och styra det till något verkligt gott för vår kyrka!

  3. Erik,
    Det är roligt att det finns grupper som Frimodig kyrka som vill verka för ett Jesuscentrerat församlingsliv.
    Dock finns det några passus i partiets program som ger lite märkliga känslor.
    I programmet står ”FRIMODIG KYRKA vill att kyrkan aktivt och intensivt skall arbeta för försoning i ämbetsfrågan och att personer med olika hållning i sakfrågan skall behandlas lika vid t.ex. tjänstetillsättningar. ” Det låter bra, men i verkligheten är det så att personer som inte accepterar kvinnliga präster anser det vara en rättighet att få fira gudstjänst utan inblandning av kvinnliga dito vid nattvardsbordet. Jag har sett det så många gånger i verkligheten, för att inse att vi inte kan backa bandet och t.ex. acceptera prästvigning av motståndare till kvinnliga präster.
    Jag tror att Frimodig kyrka måste vara tydligare och säga att man accepterar både män och kvinnor till prästämbetet, och man utifrån detta faktum verkar för att hitta lösningar som känns fruktbara för framtiden.
    Lycka till, och allt gott!
    Stefan Svensson

  4. Bra Stefan att du sätter fingret på Frimodig kyrkas ömma punkt. Det går inte att både äta kakan och behålla den (eller både sk-ta och hålla igen, som min fromma mormor sa). Det har jag skrivit i Kyrka och folk, i debatt med Dag Sandahl på forumet Kyrkans framtid, i samtal med Jan-Anders Ekelund på min egen blogg (se kommentarerna till tp://efsidag.blogspot.com/2008/11/kyrkovalet-2009-frimodig-kyrka-och.html). Det är nånting som – trots Erik Johanssons smittande entusiasm – inte är helt övertygande med frimodet. Det är något som sopas under mattan, jag kommer lika lite som dej Stefan ifrån det.

    Detta sagt måste jag vända mej till dej Stefan oxå. Visst var det du som slutade i oas-rörelsen av det här skälet? Och då måste jag (som är gift med en kvinnlig pastor) ändå undra om du är lika noga med andra slags villoläror? Det är helt enkelt inte KLOKT vilka stolleprov (snällt sagt) somliga kan acceptera från kyrkoledningen – och från nyprästvigda!, jag hörde ju nyligen en som betecknade syndafallet som ett fall framåt för mänskligheten och pratade mycket om det gudomliga inom oss (alla) – utan att bryta kontakten och engagemanget i ”rörelsen”, medan man nitiskt ställer upp på sagda kyrkolednings klappjakt på oliktänkande i ämbets- (och snart kanske även äktenskaps-) frågan.

    Se nu detta i vitögat: den s.k. äktenskapsreform som staten först beslutar och det politiskt valda kyrkomötet sedan bekräftar drar skam över 1) kampen för ökad förståelse för entydigt homosexuellas speciella predikament (jojo, så går det när man ger dom lillfingret) men även 2) ämbetsreformen 1958 (jojo så går det när man tillämpar Gal. 3:28 överallt). Är det NÅGOT som verkligen fått mej att tvivla på kvinnor i prästämbetet så är det de senaste årens utveckling, där inte minst många kvinnor hävdar att har vi sagt ja till prästvigda kvinnor så måste vi också säga ja till likställande av partnerskap/äktenskap.

    Men än mera: utvecklingen komprometterar svårt, inte bara i många romerska katolikers ögon, 3) Martin Luthers reformation (jojo så går det när man kritiserar Påven) samt, i många muslimers med fleras ögon, 4) hela kristendomen och kristenheten. Har du tagit lika konkret, tydlig ställning mot kyrkomötets/kyrkoledningens stolleprov under 2000-talet (dit man väl ännu mer måste räkna K-G Hammars och Claes-Bertil Ytterbergs teologi, accentuerad av John Shelby Spong) som du gjort mot dem som har den gamla ämbetssynen? Det är ju nämligen något djupt sjukt begravet i detta också, som ibland syns så tydligt i EFS, att man silar högkyrklighetens mygg men sväljer liberalteologins kameler.

  5. Jag ser också fram emot helgen väldigt mycket. Angående Stefans kommentar; varför ska nomineringsgruppen som sådan uttrycka att man accepterar både män och kvinnor till prästämbetet?! Det är ju inget krav på den som engagerar sig i gruppen att man måste vara en så kallad kvinnoprästmotståndare, däremot vill gruppen att Sv K ska återgå till den ordning som gällde tidigare. Vad jag vet så är långt ifrån alla i Frimodig kyrka emot kvinnliga präster, även om många är det. Det är ju så idag ändå att vara trogen bekännelsen är synonymt med att vara så kallad kvinnorprästmotståndare. Men det finns ju många undantag, även bland kvinnliga präster, och vi har ju Hakon Långström i Stockholm som enligt Kyrkans Tidning är öppen för att bli biskop i Stockholm. Vore ju för bra för att vara sant om de bleve så..

  6. Bra intention det här med nytändning.
    I nuläget har jag hamnat i limbo vad gäller Svenska Kyrkan. Det känns som om jag hamnar mer i en privat kristen syn än den som Svenska Kyrkan delvis signalerar. Kort sagt jag är aktiv frivillig i Svenska Kyrkan, men anar att det fattas något.
    Ditt inlägg handlar om något jag ej ur min egen tolkning av kristendomen begripit. Varför göra skilnad
    på kvinnor och män som förmedlare av undervisning och sakrament? Förmodligen skulle Frimodig Kyrka
    om hindret rullades bort ligga betydligt närmare den uppfattning som flerytalet kyrkoskrivna har.
    Alltså – förlåt – ljummen men rätlinjig.

    Frimodig Kyrka förefaller mer lik min barndoms kyrka.
    Något som jag gillar. Dag Sandahls blogg ger mig många tankar och goda leende.

  7. En kommentar till Andreas Holmberg, som jag gissar är gammalkyrklig eftersom du skriver i Kyrka och Folk. Är det inte så enligt den ortodoxt lutherska tro som kretsen kring Kyrka och folk företräder att det endast är en ordningsfråga att det är en präst som leder gudtjänsten och instiftar nattvarden; det vill säga det är olagligt att en lekman – man eller kvinna – läser instiftelseorden men att det inte är ogiltigt? Det är inte hållbart att säga att Gud ord inte kan predikas klart och rent av en kvinna, det fick vi som var med på Stockholmsmötet erfara i helgen. För övrigt så var ju Kyrka och folk representerat vid mötet och inte minst Fredrik Sidenvall, och det var en fröjd även att höra vad han hade att säga.

  8. Vad jag ville tillägga också var att skillnad är om man anser att det för en giltig eukaristi krävs att det är en präst i apostolisk succession med apostel Petrus då är det enligt min mening mer logiskt att företräda en klassisk ämbetssyn.

  9. Svar till Andreas: Jo, jag tror att jag så gott som alltid försökt hålla en tydlig linje när jag mött sådant jag anser vara villoläror. Jag var inte speciellt bekväm av mig som EFS distriktsföreståndare i Växjö och Linköpings stift alltid, men de tuffaste stötarna har jag tagit bland mina dåvarande df-kollegor. Det är bara att fråga dem…
    Jag önskar och ber att kyrkan skall ha modet att lägga ämbetsfrågan bakom sig och predika om Jesu försoning och nåd.
    Vänliga hälsningar,
    Stefan

  10. Tjena Jonas – nej, jag är inte gammalkyrklig på något enda vis, jag är lågkyrklig EFS-are med en anstrykning av frikyrklighet (genom min kära fru). Man kan ju ändå läsa Kyrka och Folk ibland, som levat upp sedan Sidenvall tog över redaktörskapet.

    Det finns många bra argument för kvinnor som förkunnare m.m., men dit hör inte sekulära jämställdhets- och diskrimineringsskäl – eller ens Gal. 3:28 (det har äktenskapsdebatten visat). MIn poäng är att Frimodig kyrka och Svenska kyrkan i längden inte kan härbärgera både åsikten att kvinnliga präster är gnostisk villolära (Anders Nygren och i hans efterföljd Dag Sandahl) och åsikten att kvinnor och män i församlingsföreståndarämbetet har samma bibliska grund.

    Antingen anpassar sej ”motståndarna” så att de i praktiken accepterar ämbetsreformen för all framtid (bara de själva får väja undan av privata skäl) – och då borde man väl också kunna anpassa sej till ”äktenskapsreformen” bara de själva slipper viga?Eller också anpassar sej anhängarna av ämbetsreformen – kvinnor och män – så att man genom att åter börja viga och släppa fram tydliga kvinnoprästmotståndare de facto riskerar kvinnors framtida möjlighet till prästvigning i en från staten fri kyrka.

    Det har hållits för många ”ljugefingrar” på konservativt håll och slingrats för mycket hit och dit de senaste 20 åren. Jag vill att Frimodig kyrka ska förbli just frimodig, och inte ett fäste för tvetalan och ljusskygghet.

  11. Tack för ditt goda svar Stefan – jag uppskattar det, liksom ditt förra inlägg! Det enda jag sett ”utåt” var dock din stora kritiska debattartikel mot OAS – där min svåger är aktiv – medan jag inte sett ett ord om att du lika skarpt brutit med t.ex. någon biskop eller annan svenskkyrklig organisation på hög nivå. Därav min lite skeptiska fråga. Men du har säkert sagt en del internt, kanske skrivit med, och det är ju vackert så.

    Ja, tänk om vi kunde lägga ämbetsfrågan bakom oss. Och äktenskapsfrågan. Och andra såna där frågor som verkar – och kanske också är – så små jämfört med klimathotet. Eller ”försoningen”.

    Men om ”modet att lägga ämbetsfrågan bakom sej” handlar om modet att stänga ute personer med från SvK avvikande ämbetssyn från ämbetet (vilket i sej kunde vara konsekvent och invändningsfritt), medan andra idag får prästvigas och verkligen prästvigs med den ena teologin stolligare än den andra (att Jesus skulle ha lidit en försoningsofferdöd för våra synder förnekas allt oftare, åsikter nära Shelby Spongs – t.ex. den om om ”syndafallet uppåt” – kan föras fram utan ramaskrin och avsättningsvarningar från biskoparna o.s.v.), ja, då tycker jag inte att det handlar om mod ö.h.t., utan bara om populism och politisk korrekthet.

    Men tack som sagt för svaret. Jag förstår och delar din frustration över ämbetsfrågan, men anar att reträtterna kan bli oändligt många även sedan den ”släppts”. Vi måste nu prioritera att verkligen skilja kyrkan från staten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: