Kvinnoprästjubileum

Stora syster i vassen skriver tänkvärt om det stundande jubileet med anledning av att det är 50 år sedan beslutet om kvinnliga präster i Svenska kyrkan fattades. Och nog är vi väl rätt många som, liksom Stora syster i vassen, förundras över det sätt, på vilket jubileet är tänkt att firas. Vore det inte på sin plats att även, i någon mån, lyfta fram all den smärta och den splittring som beslutet och dess genomförande inneburit. Att många känner sig överkörda och nonchalerade är väl inte något att fira? Det som ska firas är väl att kyrkan och Guds folk har berikats med goda präster, inte att kyrkomötet fattade sitt beslut på ett sådant sätt att det skapade djupa och ännu oläkta sår i Svenska kyrkan.

Visst finns det väl skäl att fira, men det borde göras med något mindre triumfalistisk ton och något mer ödmjukhet inför dem som fortfarande(!) tycker att det var ett olyckligt beslut. Dessutom är det lite märkligt att fira ett 48-årsjubileum… Men kom igen om två år och låt oss då glädjas över att vi får vara både män och kvinnor tillsammans i ämbetet som präst!

Annons

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: