Hopplös tro?

Christian Braw, Per Ewert och Kjell O Lejon skriver i dagens Gefle Dagblad om ateism vs religion. Alldeles utmärkt bra dessutom, om än rätt akademiskt och inte alldeles lättillgänligt i formuleringarna. I korthet är det en kritik emot ateisten R Dawkins Illusionen om Gud med utgångspunkt i J Collicuts och A McGraths svar Ateismens illusioner. Det behövs uppenbarligen inga avancerade resonemang för att slå hål på Dawkins resonemang: vetenskapen kan helt enkelt inte besvara frågorna Finns Gud? och Vad är livets mening? trots Dawkins försök. Vetenskap är något annat och om Gud är Gud, ja då kan vi rimligen inte förstå honom fullt ut, hur mycket vi än försöker. Däremot kan vi också i vetenskapen notera ett antal indicier på att Gud skulle kunna finnas. Men det är inte förrän vi träder in i trons universum vi kan se att dessa indicier pekar på – just det: Gud. På samma sätt befinner sig ateisten i ateismens universum och vill således inte se några indicier på en gudomlig verklighet öht.

När jag grunnar vidare på detta fylls jag av en sån översvallande tacksamhet att jag fått nåden att upptäcka Gud. Undrar hur jag fick den? Inte för att jag är särskilt smart eller god, utan rimligen för att Gud i sin outgrundlighet lät mig undfå den nåden, oförskyllt.

När ateismen betecknar den kristna tron som hopplös, dvs bortom all rim och reson, ja då är det i själva verket så att det är ateismen som är en hopplös tro. För mig är inte valet särskilt svårt.

Annons

10 svar

  1. Det var inte jag som valde gud, utan Gud som valde mig… hade jag fått bestämma hade jag varit ateist idag, men Gud ville annorlunda!

  2. ”Däremot kan vi också i vetenskapen notera ett antal indicier på att Gud skulle kunna finnas. ”

    Det där får du gärna förklara för mig. Jag kan nämligen inte se några indicier alls när jag tittar på vetenskapens resultat som pekar på att Gud finns.

  3. Odelberg, de indicer jag kan se och som vetenskapen kan observera, men inte förklara är: kärlek, universums regelbundenhet, livets mångfald, hjärnans och kroppens geniala sammansättning osv. Rent personligen ser jag även solens uppgång också denna morgon som ett tecken på att det finns en Gud. Men som sagt, den som inte vill tro kan förstås inte heller se detta som indicier på Guds existens.

  4. Kärlek – Resultatet av evolution. Den uppstår pga signalsubstanser som dopamin, serotonin och andra monoaminer. Jag kan dock inte svära på att det finns andra signalsubstanser som spelar roll då detta inte är mitt varmaste ämne.

    Universums regelbundenhet – Regelbundenheten följer sig automatiskt många gånger. Saker faller till marken alla gånger på grund av gravitationen osv.

    Livets mångfald – En följd av evolutionen, inte sant?

    Kroppens geniala sammansättning – Evolution.

    Alla dessa har fått förklaring som inte kräver Gud. Så varför sätta in gud i bilden? Han är överflödig när man förklarar dessa fenomen även om han är möjlig att skjuta in.

  5. Odelberg, som jag skrev ”den som inte vill tro kan förstås inte heller se detta som indicier på Guds existens”.
    Men till saken: nu menar jag inte känslan kärlek, utan den kärlek som gör det möjligt för människor att göra sådant som uppenbarligen är till förfång för en själv och av ytterligt tvivelaktig nytta för släktets fortbestånd, men som för en älskad medmänniska är av stor betydelse.
    Universums regelbundenhet – men hur kommer det sig att inte allt då ”faller till marken”, dvs utjämnas till en fullständigt jämnt fördelad materia.
    Livets mångfald – brukar inte de flesta artkorsningar bli sterila, t ex mulan eller ligern? Vad jag har förstått är det ytterst sällsynt att muterade eller korsade nybildade arter är reproduktiva. Hur kan det då har bildats en sådan fantastisk artrikedom under jordens trots allt relativt korta existens?
    Kroppens geniala sammansättning – hur har evolutionen – helt slumpartat – kunnat utveckla ögat, hörseln, hjärnans förmåga att organisera, utveckla och förädla sin omgivning.
    Men som sagt, det är bara med trons ögon vi kan se dessa indicier och för min hjärna verkar det mycket mer logiskt att det finns en tanke bakom hela skapelsen än att universum och livet skulle kommit till ur strikt materialistiska slumpkedjor.

  6. “den som inte vill tro kan förstås inte heller se detta som indicier på Guds existens”.

    Det är här min poäng ligger egentligen. Tar man bort tron så går naturens beskaffenhet ändå ihop. Varför ska man då ha gudar att sätta in?

    Till de punkter vi diskuterar kan jag väl kort säga att evolutionen faktiskt tog ca 4 miljarder år (jag är dock inte biolog) på sig att utveckla livsviktiga egenskaper som syn och hörsel. Utan dessa är vi mycket sårbara och de gynnas därmed extremt i det naturliga urvalet.

  7. Vi kortar ner 4 miljarder till 2,5 miljarder år. Poängen är den samma.

  8. Ja, det är just detta som är poängen: det är för mig helt obegripligt hur evolutionen skulle kunnat åstadkomma något så sinnrikt. Det naturliga urvalet kan rimligen bara sålla fram det mest framgångsrika bland det som redan existerar – inte skapa något nytt. Och hur syn, hörsel och andra komplicerade funktioner slumpvis skulle konstruerat sig självt är för mig helt orimligt. Men jag kan naturligtvis ha fel. Och om det nu skulle vara möjligt tycker jag att 2,5 miljarder år verkar vara på tok för kort tid för en sådan process i en sådan svindlande mångfald som jordens artrikedom utgör.

  9. Du får komma ihåg att utan ögat är vi ett lätt byte i naturen. Ögat (och öronen också för den delen) är livsviktiga för vår överlevnadsförmåga. Således är 2,5 miljarder år en ganska lämplig tid. Ögat har sedan utvecklats och blivit bättre eftersom det är så viktigt.

    Evolution kan, bevisligen, förändra våra gener.

  10. Tack för länktipset, Erik, och tack för din blogg som jag sedan en tid understundom besöker.

    Länken till debattartikeln fungerar dock inte, men efter sökning hittade jag den på http://gd.se/kultur/debatt/1.20375

    De tre herrarna skriver på ett ganska bra sätt det som framstår som uppenbart när man läser Dawkins teorier (hans bok ligger sedan en tid på skrivbordet, men jag har ännu bara läst andrahandskällor och resonemang byggda på bokens innehåll). Möjligen tycker jag att Braw/Ewert/Lejon är lite vaga i sin kritik, men å andra sidan återger de ju bara McGrath och det kan ju vara han som är vag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: