Haile Gebrselassie nobbar OS-maran

Pekings luftföroreningar får den etiopiske superstjärnan Haile Gebrselassie att hoppa över maratonloppet vid OS och nöja sig med enbart 10.000-metersloppet. Astma påstås vara orsaken.

Ska bli spännande om detta möjligen får något slags genklang i det kinesiska miljötänkandet. Ändå verkar det redan vara ett högprioriterat område i Kina. I alla fall mycket mer än Tibets frihet…

Svensk pressfrihet

Tack gode Gud att jag får leva i ett land där man t o m får publicera avskyvärda, förnedrande bilder på den för mig heligaste och viktigaste personen i världhistorien och hela universum; Jesus Kristus. Och tack Jesus för att du var beredd att träda in på förnedringens och tortyrens scen, den mänskliga, för min skull, och låta dig förhånas och utlämnas till lidande och död.

Att någon över huvud taget kommer på tanken att uttala dödshot över Correns chefredaktör tyder på att vederbörande inte alls känner Jesus. Att uttrycka sin avsky är naturligtvis helt rätt, men att låta det övergå i hotelser är något helt annat. Detta är ett missat tillfälle av oss kristna att visa att Jesus självutgivande kärlek är av helt annat slag än Muhammeds kränkta stolthet, då han karikeras på olika sätt.

Återupptäck bikten

Läser i Dagen om att katolska präster ska lära sig att bättre hantera biktsituationen. Klokt, låter det som.

I mitt eget sammanhang tror jag också att det skulle behövas, dock från ett helt annat håll. Vi skulle behöva återupptäcka bikten som den möjlighet den verkligen är, till självrannsakan, återupprättelse och nystart. Alltför många i min egen kyrka går omkring och bär på tunga bördor och har ingen aning om biktens möjlighet att befria och lösa.

Men det behöver också finnas någon att gå till bikt hos och det är inte så självklart enkelt att hitta. Att gå till sin egen präst kan säkert kännas oöverstigligt svårt, eftersom det är en person man känner och regelbundet möter. Och någon annan präst, inför vilken man skulle kunna vara något mer anonym, känner man ju inte till.

Som tur är finns förlåtelsen även vid sidan av bikten. Det är bara det att bikten är så välsignat konkret. Vi människor är ju så förtvivlat duktiga på att älta det förflutna, så att vi lätt får för oss att det vi bara bett om förlåtelse för i tysthet, det är kanske inte på riktigt. Men det som är bekänt i en biktsituation, det dras liksom fram ur tystnadens dunkel och kläs i ord, så att man kan höra det med sina egna öron. När så förlåtelsens ord också uttalas så att de hörs, då kan man vara helt förvissad om att det är förlåtet.

Det handlar ju inte om att Gud inte förlåter om vi inte går till bikt, utan om att vi människor behöver både med vår röst klä vår synd i ord och med våra öron höra förlåtelseorden, och så vara förvissade om Guds sanning. Och det behöver vi människor när självföraktet och den ondes anklagelser vill trycka ner oss. Bikten är ett Guds redskap att återupprätta oss och ge oss kraft till lovsång och tacksägelse.