Lucia med sorg

Så har också denna dag passerat, en dag som i hög utsträckning präglats av beskedet att Fuat Deniz, lektor vid Örebro universitet, som i tisdags eftermiddag attackerades av en, ännu okänd man med kniv, är död. Med stor bestörtning togs beskedet emot av Fuats nära medarbetare och vänner i samband med en informationssamling under morgonen. Så fort det officiella beskedet kom vid 10-tiden fick Kyrkan på universitetet, där jag som extra medarbetare fått ingå, uppgiften att ordna med kondoleansbok och någon form av minnesstund. En rad små praktiska detaljer skulle plötsligt fixas: ljus, blomvas, pennor, vit linneduk mm.

Det blev två samlingar, en mer intern för Fuats nära medarbetare kl 13 och en offentlig kl 15. Den senare blev också något av en manifestation emot det brutala och meningslösa våldet med flera hundra deltagare i den stora öppna hallen i Forumhuset på universitetet. Själv fanns jag mest i bakgrunden, medan kollegorna inom Kyrkan på universitetet på olika sätt såg till att de olika inblandade kontaktades och samordnades. Trots en del mindre svårigheter med samordningen inom universitetets stora organisation, blev helheten bra. Det är fascinerande att se hur bra det kan bli på mycket kort tid när så många på sina olika håll och kanter gör allt de kan för en gemensam sak.

Också kvällens studentmässa i Sörbykyrkan präglades av dagens händelser och Fuat och hans närmaste fanns naturligtvis med i bönerna och ljuständningen.

Som en stark kontrast, men för min egen del viktig bit för helheten, var också mitt och kollegans besök i den syrianska Mariakyrkan senare ikväll, där hundratals syrianer och andra samlats till sorgesamling. Ganska tafatta inför ett främmande sätt att sörja, togs vi ändå emot med stor öppenhet. För församlingen i Mariakyrkan är allt det som hänt naturligtvis oerhört smärtsamt och måste innebära en stark påminnelse om det våld många av dem flytt ifrån för att hitta en fristad i det demokratiska och öppna Sverige. Men inte ens här finns det några som helst garantier för en tillvaro utan brutalt våld.

Det har alltså varit en Luciadag som i hög utsträckning präglats av sorg, men också av bestörtning över ondskans härjningar. Att få läsa den gångna söndagens GT-text från Jer 33:14-16 blev till en längtansfylld bön om att Gud snart ska upprätta sitt rike där rätt och rättfärdighet ska råda.

Annons

2 svar

  1. Minnesstunden ni anordnade idag var fin och nödvändig! Vi studenter ville ha svar på våra frågor och det fick vi. Där fick vi också stöd i hur vi ska hantera det ofattbara som hänt. Vi fick en chans att samlas och dela vår sorg. Vi som inte kände Fuat Deniz mer än till utseendet fick också en liten chans att lära känna honom på dagens minnesstund. Att närvara idag och se alla dessa människor och höra de som sade så många fina ord om Fuat var bland det jobbigaste jag varit med om. Tack för att ni gjorde det hela till en fin stund för oss alla.

    Minnet av Fuat Deniz kommer alltid att leva kvar och jag hoppas att vi studenter snart kan känna oss trygga på vår arbetsplats igen.

  2. Ja, det var fina högtider, då vi allihop på något vis kom varandra närmare. Viktigt också att fortsättningsvis komma ihåg Fuats närmaste familj i våra tankar och böner.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: