Har idag haft en vigsel med minimalt ståhej. Ett brudpar, deras dotter, en vaktmästare, en kantor och jag själv. Det var det hela. De kom till och med i sina vanliga, om än fina, kläder. Men det var på riktigt och det var högtidligt.
Det påstås idag att det är så dyrt att gifta sig. Men i det här fallet kostade det ingenting förutom ringarna (som så vitt jag kunde bedöma var av äkta guld). Dessutom kom det hela att vara mycket fokuserat på vad de verkligen var med om, nämligen att lova att älska varandra i nöd och lust livet ut. Vid stora bröllop hamnar fokus så lätt på en massa andra saker.
Tänk om fler vågade gifta sig på detta sätt! Helt klart skulle fler bli gifta och därmed göra tillvaron något tryggare för sina barn. Undrar om det skulle ge något slags utslag i skilsmässostatistiken med? Vore intressant med något slags forskning på det området. Kanske är det t o m så att enklare vigslar skulle kunna ha större hållbarhet. Vem vet?
Filed under: Svenska kyrkan, Vardagstro | Tagged: äktenskap, vigsel |
Prästerik 
Vad intressant att läsa om att det faktiskt existerar enklare varianter av vigslar! Tror absolut att de höga kostnaderna vid bröllop är en orsak till att många inte gifter sig i första taget.
Min bror och hans fru sparade länge till sitt bröllop. De hann skaffa både stor villa och barn innan och när det var dags blev det uppskjutet ett tag till pga trasig varmvattenbehållare…!
Tycker det är konstigt att det ofta blir bröllop i slutet i stället för början numera. Kanske beror det också på att det inte är samma betydelsefulla släktangelägenhet idag utan hör till parets privata sfär.
Hej! Jag känner flera ”70-tals proggare” som gick till rådhuset ”i hemlighet” och som sedan ångrat att de inte har minnet av den där tjusiga drömmen av maräng, frack och slöja, bordsplaceringar och tårta i våningar med sig. Fastän jag skulle önska att du hade rätt, så tror jag att det är precis tvärtom för många. Var skall man hitta ”livets maränger” om man inte låter vigseln vara det? Folk är förhoppningsvis medvetna om vad de gör oavsett utstyrsel. Skulle verkligen enkelhet göra en mer medveten? Bröllopet i Kana är f ö en bild av bröllop som ger mig en särskild doft och smak av glädje och fest som hade varit tråkigt att vara utan.
Ja, säkert är den stora festen för många något att bära med sig i minnet som ett stöd och en flygande start. Visst behöver vi livets ”maränger” (vilket bra uttryck förresten!)Men säkert är bröllopsfesten i en del fall en massa storslagna drömmar som aldrig slår in. Alldeles oavsett det ena eller det andra, så tror jag att det kan vara högtid och fest i vigselgudstjänsten, med många eller få närvarande. Att då dra på det bara för att det kostar att slå på stort tycker jag är sorgligt. Det går att få fest också i det lilla formatet.
Underbart.
Att vigas – inte för festen, utan för händelsen. Att lova att älska, inför den man älskar – och just för att man älskar. I nöd och i lust.