Biskoparna gör bort sig – igen

I morse satt två av våra biskopar (Martin Lind i Linköping och Ragnar Persenius i Uppsala) och var pinsamma i SVT:s Gomorron-soffa. Man vill bara sjunka genom jorden när man hör deras resonemang.

Persenius resonemang gick i korthet ut på att välsignelse av partnerskap är ok, men begreppet äktenskap måste reserveras för relationen mellan en man och en kvinna. Hur han får det hela att gå ihop rent logiskt är för mig en gåta, och han slingrar sig som en mask på en krok, så det verkar som om han själv inte heller riktigt får det att gå ihop.

Linds resonenmang däremot är enklare och rakare: Strunta helt i Bibelns tal om äktenskap och helighet och låt lusten (eller kärleken som Lind kallar den) vara överordnat allt annat. Bägge två vill alltså välsigna homosexuella relationer, men Persenius vill inte kalla det för äktenskap, vilket Lind vill. Som det verkar är Persenius den som har den svåraste sitsen, som på något sätt vill reservera begreppet äktenskap just för äktenskapet.

Tänk om han istället vågade erkänna att det egentligen är välsignelsefrågan som är problemet! Då skulle det med ens bli en debatt som kunde leda någonvart. Tänk om han skulle vara beredd att säga att välsignelse-akten var ett misstag! Det finns ingen sådan välsignelse att dela ut. Människor kan och ska vi naturligtvis välsigna, men sexuella relationer före eller vid sidan av äktenskapet kan vi aldrig välsigna. Då skulle det plötsligt bli lite lättare att andas. Då skulle det kunna tändas något slags hopp om upprättelse och befrielse för människor som sitter fast i relationer som står i skarp kontrast till Guds Ord.

Men det lär väl dröja tänker jag. Under tiden får vi istället ägna oss åt bön för våra biskopar, kyrkomötets ledamöter och alla människor som i god tro sätter tilltro till deras alltmer förvirrade teologi.

Annons

5 svar

  1. Bra sagt! Missade dock debatten i morse.

  2. Jag tycker absolut att svenska kyrkan ska säga ifrån sig vigselrätten! En stor del av anledningen till den här debatten tror jag kommer av svenska kyrkans krampaktiga rädsla att förlora epitetet ”folkkyrka”.

    I teorin har jag svårt också med det faktum att kyrkan förrättar begravningar för människor utan en personlig tro.
    Då tycker jag att det vore bättre att kyrkan lämnade ifrån sig det officiella ceremoniuppdraget till staten, säger upp alla medlemmar och gör det till ett aktivt val att vara med i kyrkan för alla!

    Då skulle man antagligen kunna föra det teologiska samtalet och utvecklingen utan tryck från sekulariserande medlemmar och samhälle som har mycket liten förståelse och intresse för den kristna trons grundvalar.

    I själva sakfrågan är jag dock kluven. Det känns lite för lätt att sitta och ha åsikter om en eventuell synd som jag själv inte är i riskzonen för. Men det kanske inte är en ursäkt för att inte ta ställning =)

  3. Utmärkt och klarsynt Erik. Precis så är det. Martin Lind är i alla fall konsekvent i galenskapen och det kan man ju inte precis påstå att Persenius är. Men mitt tips är att kyrkomötet inte bryr sig om vad biskoparna säger eller tycker utan förr eller senare inför vigsel för samkönade och väl rimligen då också i förlängningen för alla som vill få sin ”kärlek” välsignad, dvs även polygama relationer.

    Ufl Samuelsson

  4. Ja Ulf, det verkar inte finnas någon bortre gräns för detta. Det enda hopp som egentligen återstår efter att biskoparna villar bort sig själva och andra, är väl Gud, tänker jag, och det är ju inte det sämsta…

  5. Jamen, hur kan ni ens tänka på en jämförelse mellan en välsignelse mellan samkönade och polygami? Då ligger det väl närmare med heterosexuellt äktenskap och polygami för det finns ju i alla fall, eller hur? Javisst är det kristna som många gånger nämner homosexuella och i nästa andetag nämner någon annan irrelevant sexuell avart? Ja, det verkar inte finnas någon bortre gräns…. Dessutom har ni mage att vägra kalla samkönat leverne för kärlek t o m sätta citationstecken på det. Vilka är ni att sätta er över det. Om ni har problem att kalla det för äktenskap kan jag överse med det men kärleken… Det är att häda anser jag.
    Ja, lär ni ut detta till yngre människor skapar ni bara mer bekymmer. Intressant vore ju om ni själva fick eller har kanske ni redan har homosexuella barn? Ska ni då försöka bryta ner erat barns psyke eller tolerera den kärlek som denne visar sin nästa?
    Hänger hela världens existens på något som alltid funnits i mänskligheten? Det två vuxna gör med varandra ska respekteras om det är i kärlek och samförstånd. Om nu barnalstringen är problemet för många kristna så har ju heller inte det någon relevans. Det krävs ju att 100% av befolkningen är 100 tok% homosexuella för att det ska
    vara ett hinder för mänsklighetens framfart. Det har ju ALDRIG hänt så vad är problemet??
    Skulle alla visa så lite tolerans som ni visar kärleken i denna blogg så kanske det vore lika bra…
    Nej, jag förstår inte eran hållning. Jag är ledsen men det blir för komplicerat för mig.

    Världen behöver verkligen mer tolerans!

    Alltet dömer inte som människor, tack och lov. Jesus står för den rena kärleken, och vad det är vet den som tänker med hjärtat.

    Hälsningar

    Hetero, respektfull och stolt fader!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: