Trista bröllop

Att vara präst är fantastiskt på många sätt. Det är stort att få möta människor i livets avgörande skeden, i samband med dop, begravning osv. Men ibland träffar jag människor som förväntar sig att det roligaste en präst har att göra måste vara vigslar. Och visst är det en rolig uppgift att få vara med när två människor inför Gud och hela församlingen lovar att älska varandra. Men tyvärr kan det också vara den absolut tristaste arbetsuppgiften som finns, när brudparet i fråga inte tycks ha någon känsla öht för att detta är en gudstjänst och att äktenskapet är just ett heligt förbund.

Att vara ceremonimästare för att de ska få en romantisk inramning av sin bröllopsfest och där det helst ska vara så lite Gud som möjligt hör till de tristaste av prästens uppgifter. När brudparet och dess vänner och familjer heller inte håller sig till det man kommit överens om, utan hittar på alla möjliga hyss under gudstjänsten då blir man bara trött. Ibland arg, men mest bara trött. Rätt ofta möter jag inställningen att detta är ju deras privata tillställning, så då måste ju de få utforma det hela som de själva vill. Håhåjaja. Att det finns ordningar att följa, som faktiskt finns där för att det ska bli bra, det har dessa människor föga förståelse för.

Roligare då med begravning där man kan ha något slags meningsfull uppgift. Dessbättre utgör inte jobbiga vigslar någon stor del av prästens tjänst, som i övrigt på många sätt är just ett fantastiskt privilegium.

Välkommen Dagen!

Nu har också tidningen Dagen öppnat för möjligheten att ge blogg-kommentarer till sina artiklar. Det känns kul tycker jag och jag lovar att göra vad jag kan för att det ska bli ett levande och dynamiskt samtal i Dagens virtuella spalter. Välkommen till bloggosfären, Dagen!

Harry Potter på amerikanska

Nu har också jag fått alla frågetecken uträtade angående hur det skulle gå för Harry Potter i den sjunde och sista delen av den fantastiska berättelsen. Mycket spännande ända in i det sista. Det enda som retade mig aningen var när jag insåg att det exemplar av boken, som jag köpte i Chicago, var översatt till amerikansk engelska. Lite retfullt, eftersom jag har de första sex böckerna på brittisk engelska. Men kanske är det ändå mest fascinerande att man faktiskt lägger ner så pass mycket möda för att servera amerikanarna berättelsen med ”color” istället för ”colour” osv. Antar att de amerikanska läsarna skulle ha svårigheter att förstå den brittiska originalversionen… Säger detta månne något om USA:arnas förmåga att ta till sig influenser utifrån 😉

Post-semester-predikan

Goda förvaltare är rubriken för nionde söndagen efter trefaldighet, dvs idag. Goda råd om att ta hand om skapelsen och medmänniskan kan väl sitta på sin plats en sån här dag, men ändå är det något större vi kallas till. Och alltihop kopplas till Jesus-relationen. ”Ni har lärt känna Kristus”, skriver Paulus i Efesierbrevet. ”Därför…” och så kommer uppmaningarna på rad. Det är Kristus-relationen som är drivkraften och motivationen till ett liv i efterföljelse. Att kämpa för att leva rätt för oss inte närmare Kristus, men när vi har lärt känna honom, då blir den gemenskapen en kraft till att också leva efter hans vilja. Det bör rimligen också innebära en omsorg om den sköna, men sköra skapelsen, men bara som ett resultat av Kristus-relationen, inte som ett metod att nå dit.

Pride-debatt del II

Fick de tag i nån som var tillräckligt hatisk i programmet? Nej, tydligen inte. ”Ingen ville kommentera det faktum att ni (alltså Svenska kyrkan) deltar i Pride-paraden” får vi höra i programmet P4 Extra idag (alldeles i början av del 2). Kanske stämmer det inte in i den redan färdiga bilden av ”mörkermännen” och ”svartrockarna” och allt vad de kan hitta på, när präster med en Bibelgrundad teologi uttrycker sig kärleksfullt och nyanserat? Kul för Pride och den svenskkyrkliga delegationen i paraden att de fått en alldeles egen propagandakanal i radio.

Formad av Jesus

Tänk att det ska vara så intressant! Både Sydsvenskan och Dagen gör rätt stora grejer av en präst som väljer att avstå äktenskap för att leva ensam. Märkligt att det skulle vara något speciellt. Det han säger är ju dessutom inga konstigheter, utan bara det kristna har trott och stått för i alla tider och det enda rimliga utifrån Bibelns ord. Är vi så svältfödda på vittnesbörd om att den kristna tron får konsekvenser i vardagen att detta blir speciellt? Nu är knappast prästen ifråga särskilt mycket frommare än de flesta andra kristna i vårt land, men när det handlar om sexualitet blir det genast lite mer intressant.

Kanske finns det också en utbredd uppfattning i Sverige idag om att kristna lever som alla andra. I en del fall är det säkert så, men jag tror att många skulle bli förvånade om de visste hur mycket en människas liv förvandlas i mötet med Jesus Kristus. Om de visste hur tusentals människor bara i Sverige faktiskt låter Jesus prägla och forma vardagslivet.Om folk visste hur mycket Jesus påverkar en människas vardagsliv, då skulle de bli både förvånade, kanske nyfikna och säkerligen upprörda. Tänk om det kunde få bli vårt vittnesbörd, att Jesus har förvandlat mitt liv och gett det en mening, så att jag faktiskt är beredd till en totalöversyn av mina prioriteringar och livsval.

Kanske skulle evangeliet då lysa lite klarare i vårt land?

Pride-debatt

Radio Örebro ringde idag och ville att jag skulle förfasa mig över att Svenska kyrkan deltar i den pågående Pride-festivalen. När jag inte var riktigt så upprörd som reportern hade hoppats, var jag tydligen heller inte så intressant för hans program. Det jag gjorde var bara helt enkelt att konstatera att det är väl inte så underligt att Svenska kyrkan finns med där, med tanke på de beslut man fattat och den allmänna inställningen till homosexualitet som finns bland kyrkans anställda och förtroendevalda. Allt detta tycker jag dock är djupt problematiskt, eftersom Svenska kyrkan fattat dessa beslut helt i strid med Guds ord, men det har ju väldigt lite med årets Pride-festival att göra. Håhåjaja.