Konfa-läger

Har levt i en konfirmationslägerbubbla de senaste tre dygnen men är nu åter i den sk verkligheten. Helgen har varit innehållsrik och det är fantastiskt vilka fina ungdomar det finns, i omtanke, glädje, medkänsla och skojfriskhet. Till helgen blir det konfirmation. Det blir kul!

Miljövänliga borgmästare

Så oerhört glädjande att se att miljömedvetandet börjar vakna också i USA. Över 500 amerikanska borgmästare går till samlad aktion och bejakar Kyoto-protokollet. Därmed kommer också vi i det något mer miljövänliga Europa att ställas inför nya utmaningar. Snart går det sålunda inte att peka på Amerika som den stora miljöboven, utan också vi måste ta ytterligare steg på väg mot en hållbar livsstil.

Men inte minst kan den amerikansk omsvängning bli en tydlig signal till utvecklingsländerna att låta miljötänkande finnas med. Så länge den amerikanska ekonomin går före miljön, hur ska man då kunna motivera utvecklingsländerna att också satsa på miljövänlighet? Hittills har de t o m med viss rätt protesterat emot att den rika världen använder miljöargumenten för att hålla den ekonomiska utvecklingen tillbaka i den fattigare världen. Bara om den rika världen vågar gå före kan miljöargumenten bli trovärdiga.

Det kan nog inte poängteras för mycket att vi har ett ansvar att förvalta den skapelse Gud har satt oss att råda över. I det uppdraget ingår att överlämna en planet som går att överleva på inte bara för människor, utan för alla levande varelser och organismer, både djur och växter. Och det är bara människan som kan ställas till svars för hur det går.

Korset – vägen till livet

Tänk så märkligt det har blivit! Det kors som för så många människor står för hopp och nytt liv har i Motormännens kampanj istället fått funktionen av lidande och död. Och säkert är det just så de flesta svenskar uppfattar korsets symbolik. (Idag, onsdag 16 maj är det visst redan någon som tyckte det blev alltför påträngande med korsen, så vartenda ett är bortplockat av någon okänd person.)

Därför är det desto viktigare att i tid och otid peka på just hoppet och det nya livet, som har sin grund i korsets symbol. Det tomma korset visar på att inte ens döden kunde hålla kvar Jesus. Han är inte död längre, han lever och har öppnat vägen från döden till livet för alla som vill följa i hans fotspår. På så sätt är korset en tröst till och med i dödens närhet och så kanske det också kan få vara en ljusets och hoppets symbol längs vägarna. Mitt i tragedin med alla trafikdöda kan korset påminna oss om Honom som är vägen, sanningen och livet.

Reinfeldt i USA för klimatprat

Statsminister Reinfeldt är i USA för att samtala om klimatfrågor mm. Att USA inte gjort sig känt för att vara särskilt intresserad av miljöfrågor (med undantag av Kalifornien) hindrar ju inte att det händer saker även där. Lycka till statsministern!

Sen blir det ytterligare en påminnelse för mig själv att i det vardagliga göra det jag kan för att minska trycket på den jord Gud har gett oss att förvalta. Också en tusenmilafärd börjar med ett litet steg.

Församling i rörelse

Hur tänker vi om vår församling? Vad är en församling och vilka ingår i den? Vad ska jag med församlingen till och vad ska församlingen med mig till? Dessa och andra frågor samtalade vi om igår kväll, när vi inbjudit till en temasamling om drömmar och visioner för Sörbykyrkan.

Något som stod tämligen klart var att vi tänker olika och har olika definitioner av vad församling innebär. Och de olikheterna fick komma till uttryck. Men mitt i olikheterna fanns också en stor gemensam längtan att Sörbykyrkan ska fortsätta vara en öppen och välkomnande gemenskap, till fördjupning av tron både bland de redan troende och dem som ännu inte räknar sig som troende.

Vilket privilegium att få finnas i ett sammanhang med så mycket längtan och drömmar! Det är också en förmån att få ingå i ett samtal med både gamla och unga, där vi kan få upptäcka att vi uttrycker oss på olika sätt och har olika behov, men där vi tillsammans längtar efter en fördjupad gemenskap med Gud och med varandra. Men detta är inte allt! I allt detta finns dessutom en stark längtan att få dela med sig av Jesus Kristus och i praktisk handling uttrycka hans kärlek till människor i vårt område och på andra platser. Också denna längtan tar sig olika konkreta uttryck.

Olika, men med ett gemensamt uppdrag. En av utmaningarna framöver ligger som jag ser det, i att finna former och vägar, så att så många som möjligt kan känna sig delaktiga i det som händer i Sörbykyrkan och i att (som det står i missionföreningens stadgar) ”främja Kristi rikes tillväxt” med våra olika gåvor och förutsättningar. Rent konkret handlar det t ex om att uppmuntra bönen och träna vårt lyssnande till den Helige Ande.

För mig blev gårdagskvällen en tydlig påminnelse om att den Helige Ande redan nu arbetar med oss på olika sätt, för att dra oss närmare Gud och för att utrusta oss till att göra något för andra! Jag är full av förväntan inför det som kommer.

Högmässa i Almby kyrka

Har precis kommit hem från högmässa i Almby kyrka. Där samlades vi, rätt olika människor, utan att egentligen känna varandra allihop. Ändå hör vi ihop och är syskon i Jesus Kristus. Våra röster vävdes samman till en gemensam lovsång till Gud, vi lyssnade till samma bibeltexter och bad gemensamt att ”Ärans Konung” skulle höra vår bön och våra kroppar tog emot samma bröd och vin till förlåtelse och nytt liv. Olika, men förenade, inte kring en idé eller sofistikerad lära, utan omkring honom som en dag skall vara allt i alla, Jesus Kristus själv. Och inte bara vi som satt i Almby kyrka idag, utan vi är förenade med generationer som gått före oss och som kommer efter och med människor runt hela jorden. Tänk att en liten stund få delta i den eviga tillbedjan inför Guds tron, med gemensamma formuleringar och texter med Guds folk över hela jorden!

A Shrinking Globe

Just chatted to my friend Futtasa in Michigan via Skype. It’s an excellent way of staying in contact with friends around the globe. Yesterday morning I was on a conference call together with participants in five European countries. Cheap and handy, really. Globalisation and Internet also has it’s really bright sides. And during my visit in Gothenburg today I used my mobile to browse the internet, searching for High Leigh, a conference venue in North London. A bit slower than the broad band here at home, but at least functioning. Back at home tonight I’ve been checking my brother’s online travel diary from Malawi in Southern Africa. He mentioned a place I just couldn’t resist checking up via Google Earth. He and his fellows had been to one of the Isles of Lake Malawi, close to the Mozambiquan border. The globe is shrinking! It all seems to be here in my little laptop. Amazing!

It all seems to fit into my laptop, but still that’s an illusion. God is the only one into whose hands everything fits. Without broadband, Skype or Google Earth.

Årsmöte för Frimodig kyrka

Idag har jag varit i S:t Pauli församlingsgård i Göteborg på styrelse- och årsmöte för Frimodig kyrka. Jag hade fått i uppdrag att hålla ett anförande om ordningen för välsignelse av partnerskap och angränsande frågor. Frimodig kyrka vill frimodigt hävda att äktenskapet är något unikt för relationen mellan man och kvinna och därför är det också viktigt att vi kan argumentera för det på ett kärleksfullt och respektfullt sätt, så att inte människor far illa. Alltför ofta framförs dåliga argument och dessutom på ett dåligt sätt, vilket självklart inte leder till något gott. Därför menar jag att det räcker gott att ta sin utgångspunkt i 1 Mos 1:27 (Skapelseberättelsen) och Matt 19:4-12 (Jesu undervisning om äktenskap och skilsmässa) för att ha en tillräckligt god grund att stå på i frågan. Gud har skapat oss till man och kvinna och Jesus hänvisar till denna ordning såsom fortfarande gällande. Därifrån kan man sen gå vidare, men det är detta som är utgångspunkten. Det är också viktigt att komma ihåg att det inte är de som ber om välsignelse som gör något fel, utan de som tar sig friheten att uttala en välsignelse som bara är tomma ord.

Kritik mot svenskt bistånd

Lutherhjälpen, Diakonia m.fl kritiserar regeringen för att alltför stor del av det svenska biståndet går till annat än direkt bistånd, t ex skuldavskrivning och asylmottagning. Det är bra att kritiken framförs.

Ändå känner jag mig kluven till kritiken. Jag anar nämligen att den leder till att svenskarnas vilja att ge bistånd minskar. Följden blir att de människor som verkligen behöver hjälpen ser ännu mindre av den. Jag tror att vi ofta har svårt att ta till oss att bistånd och gåvor aldrig kan gå ”oavkortat” till det tänkta ändamålet. Det finns alltid kostnader längs vägen. När vi upptäcker detta leder det lätt till den felaktiga slutsatsen att det inte är lönt att vara generös och ge. Istället borde man inse att då behövs ju ännu större gåvor, så att också de administrativa och andra kostnaderna kan täckas.

I det aktuella fallet handlar det ju inte om kostnader för själva biståndet utan om helt andra användningsområden än vad biståndet är ämnat för. Men det är ju inte fråga om några dåliga användningsområden. Skuldavskrivning och asylmottagning är i högsta grad angeläget, men ska naturligtvis göras med andra pengar. Öka givandet, så räcker pengarna till både och!

Övningskörning på gång

Igår var jag på handledarutbildning för övningskörning tillsammans med mina goda vänner René och Edoh. Det var en trög start, men det repade sig och blev riktigt intressant. Det var just inte några nyheter, men en del goda påminnelser. Ska bli kul att genom handledarskapet också själv bli mer medveten om mitt sätt att köra. Det lär säkert dyka upp en och annan reflektion här när själva körandet kommer igång.