Tänk på vilodagen

Sedan Anndag pingst blev vardag i almanackan har pingsthelgen blivit en ”vanlig” helg, dvs affärerna har öppet som vilken söndag som helst. Är det någon som är förvånad? Möjligen Sten-Gunnar Hedin, åtminstone av hans kommentarer i DN att döma. Inte tror heller jag att hans uppmaning till återhållsamhet och sans har någon som helst verkan.

Däremot skulle vi alla må bra av att ta det tredje budet (Tänk på vilodagen, så att du helgar den) på betydligt större allvar än vad som är fallet idag. Stress och utbränning är bara små symptom på det alltför uppskruvad liv de flesta av oss lever. Att till och med Gud vilade på sjunde dagen är väl ett tecken så starkt som något. Gud vet att det inte hjälper att bara prata. Alltså går han före med gott exempel. Den som vill följa efter är således i mycket gott sällskap!

Kyrka i förfall

Dagens Brännpunkt i SvD är skriven av Lars B Stenström och Lars Ekblad angående tillsättningen av domprosttjänsten i Visby. Bägge sökte, utifrån goda meriter, men ingen av dem fick tjänsten. Istället gick den till den betydligt mer oerfarne (men knappast nån novis, som påstås i artikeln) Mats Hermansson. Stenström och Ekblad talar i egen sak, vilket kan tyckas problematiskt, men samtidigt finns en del saker i deras artikel som visar på hur subjektivt och godtyckligt det verkar ha gått till.

Att vara ”handboksfundamentalist” måste väl vara något av domprostens profil-uppgift näst biskopen. Att präster ute i stiftet experimenterar och prövar nya uttryck kan väl ha sin poäng, men på så centrala tjänster som domprosttjänster bör väl rimligen kontinuitet och stabilitet vara viktigare karaktärsdrag.

Alldeles oavsett hur gången varit tänker jag att detta bara är ytterligare ett tecken på en kyrka i sönderfall. Desto viktigare att vi på gräsrotsnivå tar ansvar för vår lilla plätt av kyrkans stora åker. Om inte stiftsledningen kan visa en väg måste vi finna den och följa den själva.

Indirekt blir detta en uppmaning till än intensivare förbön för kyrkan och för alla de människor som får allt svårare att uppfatta det frihetens evangelium som det är kyrkans uppdrag att leva och förkunna. Låt oss be om nytt liv för den djupt splittrade och näst intill döende Svenska kyrkan. Återuppståndelse är väl något av Guds specialitet, så det finns ingen anledning till egentlig oro även om kyrkan tillsynes håller på att helt falla i bitar. När Guds Andes vind får blåsa, då kan också Svenska kyrkan bli det hon är kallad att vara!

Sen undrar jag om Stenström och Ekblad verkligen skulle velat ha domprosttjänsten i Visby. Ingen av dem verkar ha något vidare förtroende för biskop Koskinen, så varför de är så besvikna över att slippa vara alldeles i närheten av honom kan jag inte riktigt förstå 😉