Kritik mot svenskt bistånd

Lutherhjälpen, Diakonia m.fl kritiserar regeringen för att alltför stor del av det svenska biståndet går till annat än direkt bistånd, t ex skuldavskrivning och asylmottagning. Det är bra att kritiken framförs.

Ändå känner jag mig kluven till kritiken. Jag anar nämligen att den leder till att svenskarnas vilja att ge bistånd minskar. Följden blir att de människor som verkligen behöver hjälpen ser ännu mindre av den. Jag tror att vi ofta har svårt att ta till oss att bistånd och gåvor aldrig kan gå ”oavkortat” till det tänkta ändamålet. Det finns alltid kostnader längs vägen. När vi upptäcker detta leder det lätt till den felaktiga slutsatsen att det inte är lönt att vara generös och ge. Istället borde man inse att då behövs ju ännu större gåvor, så att också de administrativa och andra kostnaderna kan täckas.

I det aktuella fallet handlar det ju inte om kostnader för själva biståndet utan om helt andra användningsområden än vad biståndet är ämnat för. Men det är ju inte fråga om några dåliga användningsområden. Skuldavskrivning och asylmottagning är i högsta grad angeläget, men ska naturligtvis göras med andra pengar. Öka givandet, så räcker pengarna till både och!

Övningskörning på gång

Igår var jag på handledarutbildning för övningskörning tillsammans med mina goda vänner René och Edoh. Det var en trög start, men det repade sig och blev riktigt intressant. Det var just inte några nyheter, men en del goda påminnelser. Ska bli kul att genom handledarskapet också själv bli mer medveten om mitt sätt att köra. Det lär säkert dyka upp en och annan reflektion här när själva körandet kommer igång.