Äntligen är helgen över!

Helgen är över. Äntligen! Ja, så känns det rätt ofta för en präst. Nu släpper spänningen och det kan äntligen bli måndag, som är min lediga dag. Men det har varit en fantastiskt fin söndag. Gudstjänsten i morse var välbesökt och på något sätt allvarligt glädjefylld. Det är vanskligt att recensera gudstjänster, men känslan var ändå den att den Helige Ande var i farten. Till detta blev också några av de efterföljande kommentarerna och samtal en bekräftelse på att Andens vind ändå blåser. Stilla kanske, men ändå…

Sedan hade jag glädjen att vara med på konfirmanddop i Almby kyrka. Två av årets konfirmander är inte döpta sedan tidigare och därför döptes de idag. Det blev en fin högtid i all enkelhet, förgylld med vårfåglarnas intensiva sång från kyrkogården.

Därefter var det dags för Sörbykyrkans ungdomar att bjuda på musikcafé. Och vilket café sen! De tjejer som för bara några år sedan var blyga och försiktiga tar nu för sig och vågar sjunga solo och sjunga ut ordentligt. Det bådar verkligen gott för framtiden. Josefine W fick också chansen att visa hela sitt register, från stillsamt orgelspel och ösig gospelsång till distad elgitarr och superinspirerande körledare! Vilka talanger vi har!

Men efter allt detta är kraften liksom uttömd. Hur härligt det än är med mycket folk och fest, så är det också skönt att komma hem till stillheten utan att behöva hälsa på någon enda, förutom pelargonerna och avocadoträdet. Äntligen söndag kväll. Imorgon kan jag äta frukost länge och ta en tupplur redan på förmiddagen. Sen är det snart dags att ta nya tag. Allt är nåd!