Söndag i Sörbykyrkan

Idag firade vi högmässa i Sörbykyrkan och den tillfälligt hopsamlade manskören sjöng så det stod härliga till! Det är nåt visst med manskör ändå. Å jag fick vara med på ett hörn på sista sången. Kul! På det hela taget blev det en glädjefylld högmässa och i slutpsalmen 259, Saliga visshet, Jesus är min, kändes det som om taket skulle lyfta. Kom inte och påstå att högmässa är något tråkigt!

Efter kyrkkaffet blev det tema-samling om äktenskap och sexualitet. Glädjande många hörsammade inbjudan och Storstugan blev välfylld. Men ännu mer glädjande att det blev en så bra samling. Det kändes som om det var ett uppdämt behov som äntligen kunde tillgodoses. Inte så att vi hann lösa alla frågor på de två timmarna, men så att samtalet har kommit igång. En annan bra sak var att vi blev ett så blandat gäng av både gamla och unga. Det känns som om det händer saker i Sörbykyrkan.

Att olika människor har olika ståndpunkter är självklart, men alla har vi ett gemensamt ansvar att berätta om Jesus för människorna i Sörby och Sörbyängen. Och det ska vi göra frimodigt om med glädje! Tack Gud att jag får vara med i det.