Judas

Framförandet av ”Tro” gick mycket bra. Fastän jag själv skrivit texterna blir jag berörd av dramatiken, särskilt i Judas sång och de anklagande skuggorna, som till slut blir för mycket för honom att stå ut med. Judas-gestalten är en intressant person. Samtidigt som han personifierar sveket och ondska är han ändå en av Jesu lärjungar, som Jesus till och med anförtror att sköta kassan!

Kampen som pågår inne i Judas är både skrämmande och fascinerande på en gång. På något sätt önskar man att Judas till sist skulle komma till sans och inse det han gjort och ångra sig. Det som är jobbigt är att han på nåt sätt balanserar på linjen att ångra sig, men till slut ändå landar i att Jesus ”får sin lön”, dvs att det är rätt åt honom. Det är kanske det som gör Judas så svår för oss att hantera. Vi vill ju gärna att alla människor ska vara goda innerst inne. När vi möter Judas är det inte lika självklart längre. Kan det gå så långt med en människa att hon inte under några som helst omständigheter kan vända om och ångra det som inte blev gott? Detta har väl också med vår syn på ondskan att göra. Vad händer med en människa som medvetet ställer sig i ondskans tjänst?

Ja, Judas väcker fler frågor än vad han besvarar. Kanske får vi nöja oss med det och istället för att ägna vår kraft att försöka förstå ondskan, se till att hålla oss så nära Jesus vi kan. Han har hela perspektivet och det räcker för min del.

”Tro”

Ikväll kl 18.00 framför vi musikalen ”Tro” för tredje året i Sörbykyrkan. Min bön är att den ska få vara ett vittnesbörd om den levande och uppståndne Herren och vad han gjorde en gång för alla. Tänk om människor fick upp ögonen för det och vågade tro att det är sant!