Kyndelsmässodagen

Idag fick vi möta Symeon och Hanna, som besökte oss i gudstjänsten i Sörbykyrkan. Hanna, alias Helga, berättade om hur hon hade väntat i så många år på Jerusalems befrielse och nu äntligen hade hon fått möta det lilla barn, som en dag skulle befria, inte bara Jerusalem, utan hela världen från död och mörker. Symeon, alias Henry, berättade på motsvarande sätt om hur han under lång tid väntat och väntat på den dag då Gud lovat honom att se Israels tröst och att han idag, just idag, fått möta de lilla barnet och hans föräldrar här i templet. Vilken glädje de utstrålade, Hanna och Symeon!

Ett litet barn föds och ett hoppets och glädjens ljus tänds i två gamla människors liv. Så är det nog för många som kommer i närheten av små barn, men i det här fallet var det ju så mycket mer. Världens frälsare, Jesus Kristus, hade fötts och trots att han var ett till synes helt vanligt barn, så var han alldeles speciell. De flesta såg ingen skillnad, men Hanna och Symeon hade utrustats med Andens blick och kunde se att detta barn inte var som andra barn. Sen dess har den helige Ande utrustat många med samma slags synförmåga, men fortfarande är det alltför många som inte ser det underbara i att Jesus har kommit.

Hanna och Symeon vittnade om sin längtan och sin glädje att se den uppfylld. Vi får göra det samma. Eller som barnkören sjöng: Jippi waowao jeah, Jesus är min bäste vän!