Vardagstorsdag

Så har ännu en torsdag passerat. Möten med människor av olika slag. Unga och gamla, glada, bittra, nöjda, sorgsna, lyckliga människor. Telefonsamtal och programplanering, kaffe och skillingtryck, lyssnande och tänkande, allt på en och samma dag. Helt fantastiskt.

Ändå kommer frågorna smygande: har jag prioriterat rätt? borde jag ha sagt och gjort något annat istället? Livet kan bara levas framåt, lär någon ha sagt. Jag tänker att det betyder att jag aldrig kan veta säkert i förväg vad som är rätt prioritering. Inte ens i efterhand är det så lätt att avgöra. Men livet måste levas framåt i vilket fall som helst.

Tryggt då att veta att Någon gått före för att visa vägen, men också gått efter för att ställa till rätta och ge en verkligen möjlighet att komma på rätt väg igen, när jag går vilse. Denne Någon är Jesus, han som gav sig själv för min skull. Det är en sanning som jag tror på och som jag har som utgångspunkt i mitt liv. Ändå är det inte alltid så självklart. Vägen från teoretisk kunskap till på djupet integrerad visshet är å ena sidan inte längre än avståndet mellan hjärna och hjärta, men den sträckan kan å andra sidan vara oändligt lång emellanåt.

Tänk då så viktigt att dagligen påminna sig om Jesu försoning, hans kärlek och hans helighet. Det är sanning om än svårbegriplig sådan.

Det är saligt på Jesus få tro
och att vara Guds barn blott av nåd.
Det blir härligt hos Jesus få bo
och där prisa hans trofasta råd.
/: Gud ske lov, Gud ske tack,
att hans salighet även är min. :/
(A Fernholm, Sv ps 263:1)