Etiopien bombar Somalia

Oj, är det krig i Etiopien? Då är det väl jättefarligt att resa dit? Både ja och nej. Mer eller mindre krig har det varit länge. Och visst kan det vara farligt att resa till Etiopien. Men framför allt har nyheterna om den uppblossande konflikten lyckats ta sin in i svensk media och därför ”finns” den.

Dessutom är de aktuella krigshandlingarna så vitt jag kan förstå inte på etiopiskt territorium utan uteslutande på somaliskt. Det gör det inte ett dugg mindre hemskt eller tragiskt, men för familjen Johanssons resa till Etiopien har det ingen stor betydelse, så här långt.

Resan ja, på onsdag morgon reser vi, jag och moster Solveig, mamma och pappa, mammas kusin Sune och hans hustru Kerstin. Vi flyger British Airways från Arlanda via Heathrow i London och Borg el Arab i Alexandria till Addis Abeba. På plats i Etiopien finns redan mina bröder Edvard, Emil, Elis och Emils hustru Lina. Fick just sms från dem där det meddelar att de tidigt imorgon bitti reser västerut mot våra gamla hemtrakter.

Enligt planerna ska de möta upp med oss andra i Ambo på lördag. Där har jag tänkt att vi ska ta oss ett dopp i den av heta källor uppvärmda utomhuspoolen, besöka kratersjön Wonchi uppe på 3000 möh, och på söndag gå i gudstjänst i en av Mekane Yesus-kyrkans församlingar. Förhoppningsvis kan vi också hälsa på hemma hos obbo Moroda och hans familj innan vi återvänder till Addis. Den 2 jan hoppas vi att syster Ellen också ansluter efter en nära väns bröllop här hemma. Några dagar blir vi således inte mindre än 11 personer, som ska försöka samsas och uppleva landet med 13 månaders solsken tillsammans.

I mån av tillgång till internet kommer det säkerligen någon rapport här på bloggen från våra äventyr i Afrika.

Julnattens predikan

Det är änglarnas natt inatt. De som först höll på att skrämma slag på några herdar, strax utanför Betlehem, innan de sjungande och jublande berättade att inatt har ett barn fötts. Ett barn som är både Gud och människa på en gång.

 

Man kan fundera hur de ska ha känt sig, de där herdarna, som fick möta änglarna. Sa änglarna något mer än bara det vi kan läsa i Lukasevangeliet, och i så fall vad?

Och varför kom de just till herdarna därute i nattmörkret? Varför sjöng de inte på torget i Betlehem, eller ännu hellre på tempelplatsen i Jerusalem? Varför sökte de upp de allra enklaste människorna för att berätta det mest storslagna? Ja, varför?

 

Nog är det märkligt hur Gud väljer. En enkel tonårsflicka från Nasaret får föda Guds son. En grupp herdar, troligen rätt råbarkade, trötta och måttligt religiösa, blev de första som fick reda på att världens frälsare var född. Några stjärntydare från öster, troligen ända ifrån nuvarande Iran eller Irak upptäckte en ny stjärna på himlen och räknade ut att en ny kung fötts i Juda land. Välutbildade och kultiverade, vardagliga och enkla, gamla visa och unga oskuldsfulla.

 

De hade inte något som helst med varandra att göra, men Gud förde dem samman denna natt, när världshistorien vände och tiden började från noll.

 

Vi är en blandad skara här inatt. Gud har fört oss samman för att vi ska få ta emot glädjebudet som änglarna gav: idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias Herren.

 

Det är änglarnas natt inatt. Lyssna till dem!