Svensk i rymden

Så är han äntligen därute, Christer Fugelsang. När Gud förbistrade mänsklighetens tungomål i samband med byggandet av Babels torn sa han att ”Nu är ingenting omöjligt för dem, vad de än föresätter sig.” (1 Mos 11:6) Nog har människan kommit långt i utvecklingen. Samtidigt är det lika långt mellan människors hjärtan, nu som då.

Igår delades Nobelprisen ut till världsledande personer inom olika områden. Vi begriper allt mer av skapelsens mysterier, samtidigt som alltfler frågor dyker upp och gäckar oss.

Fortfarande är vi bara vanliga små människor, som behöver varandra och som lätt gör varandra illa, hur väl vi än menar. Det finns verkligen anledning att längta till himlen, och då inte bara den himmel som Fuglesang besöker för tillfället, utan den eviga tillvaro tillsammans med Gud!

Men det finns naturligtvis också all anledning att fortsätta arbeta på mig själv och mitt förhållningssätt till mina medmänniskor. Antar att det bara är mig själv jag kan göra något åt, att försöka förändra andra lär vara ett fåfängt projekt.