Då skall världen tro…

I Jesu översteprästerliga förbön läser jag:

”Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig.” (Joh 17:21)

Vi har en bit kvar till den enheten. Det är då också smärtsamt att se att jag själv bidrar till den splittringen. Ändå är det hoppfullt när påven i Rom besöker patriarken i Konstantinopel. En gemensam deklaration om ömsesidigt accepterande, blev tydligen resultatet. Inte illa, men i mitt eget hjärta räcker inte den slags deklarationer långt. Jag är fortfarande samma självupptagna, navelskådande syndare som har så lätt för att stänga dörren till mina bröder och systrar. Förstår jag inte att försoningen i Jesus, om jag nu tar den på allvar, tvingar mig till ett helt annat förhållningssätt?

Jovisst, men så fort jag glömmer! En kort stund kommer jag ihåg och skärper mig, men sen, tillbaka igen på ruta ett. Ändå står han ut med mig! Ändå är han beredd att förlåta! Min enda möjlighet är trots allt Jesu försoning, hans kors, hans blod.

Upp då ur dvalan, ängsliga hjärta,
glöm icke alldeles bort vad du har.
Även den timma tätaste dimma
solen fördöljer är solen
dock kvar.
(Sv ps 572:5, C.O. Rosenius 1847)

Annons

Samhällets kristna grund

I morse hade jag förmånen att få träffa ett 80-tal dagis- och skolbarn på besök i kyrkan. Det är ju inte alldeles självklart i dessa tider. Men vi sjöng i alla fall Bereden väg, Hosianna, Ett litet barn av Davids hus och några sånger till, allt enligt skolans önskemål. Dock förekom ingen bön, utan bara en önskan från min sida om Guds välsignelse.

Nog är det märkligt att detta skulle vara kontroversiellt i ett samhälle som i grunden är byggt utifrån kristna värderingar och tio Guds bud. Att kyrkan inte alltid har stått på rätt sida är väl en sak, men hela det västerländska demokratiska humanistiska tänkande har ju sin grund i den kristna tron. Det är utifrån den kristna tron som man argumenterat emot den etablerade och ibland stelnade kyrkan för människors upprättelse och befrielse. Utan Jesus skulle vårt samhälle se helt annorlunda ut, oavsett man tror på honom eller inte. Därför är det ju förunderligt att vi som faktiskt tror skulle skämmas för Honom, som är själva förutsättningen för alla människors lika värde, livets okränkbarhet och förlåtelsens möjlighet.