Samtal om Islam

O vad livet är spännande! I förmiddags var jag på ekumeniskt samtal om Islam. I Örebro kristna samarbetsråds regi samlades vi i Immanuelskyrkan, ett tjugotal präster och pastorer från olika kyrkor och församlingar i stan. Inbjuden gäst och talare var Lars Mörling, EFK-pastor från Stockholm och han höll ett enkelt men klart bibelstudium om hur Jesus uttryckte sig i relation till alla dem om inte ville ta emot honom. I det fallet handlade det om de judar som inte ville tro på Jesus, men i överförd betydelse passar det väl in på bl a dagens muslimer. De har helt enkelt inte lärt känna Gud på riktigt, eftersom de inte känner Jesus. För mig blev detta ett nytt sätt att se på muslimer, inte i första hand som några som tror fel, utan som några som ännu inte har fått upp ögonen för vem Gud verkligen är. I mitt tycke står Lars för en mycket realistisk och sund syn på både islam, men framför allt på den kristna tron. Han har lärt sig att älska muslimer utan att tappa bort sin egen tro på Jesus som enda vägen till Fadern.

Nu skulle det visa sig att detta inte var något som lät sig passeras bara sådär i vår ekumeniska samling. Diskussionens vågor gick höga och inte tror jag att vi var mer eniga när vi skildes åt. Jo, möjligen i medvetenheten om att vi verkligen behöver samtala med varandra och med muslimska företrädare här i Örebro.

Utmaningen för egen del ligger nu i att våga mötet med de muslimer jag kommer i kontakt med. Tröskeln finns där från min sida, men hur mycket högre ska den då inte vara från den invandrade muslimens sida gentemot en svensk präst. Alltså bör nog initiativen ändå komma från mig…

Ikväll har jag så samtalat om rättfärdiggörelse och calle1.jpghelgelse i en hemgrupp i en av stans frikyrkoförsamlingar. Kul och spännande att tvingas formulera sig i möte med människor som har helt annan historia och nusituation än vad jag lever i. Alltihop kändes verkligen som ett gungfly då jag, halvdåligt förberedd, skulle försöka reda ut begreppen och försöka hålla en röd tråd och samtidigt svara någorlunda intelligent på alla helt berättigade frågor och invändningar. Jag försökte också anknyta till CO Rosenius och hans sätt att på ett själavårdande och glasklart vis trösta och varna oss till att veta att vi är rättfärdiga i Kristus, och ständigt kallade till ett heligt liv, inte som en förutsättning, utan som ett resultat av vår rättfärdiggörelse.

Trots min otillräcklighet blev det en mycket trivsam kväll. Hoppas jag inte rört till det mer än nödvändigt bara för dem som var där. En sån sak som bidrog till den positiva upplevelsen var att de träffades hemma hos min kusin Sara. Dessutom var det ytterligare två bekanta som jag inte visste om skulle vara där. Och de blev en angenäm påminnelse om, jovisst: Etiopien! De ingick i det fantastiska äventyr jag stötte på förra hösten: Fyra örebrograbbar som genomförde det fullständigt galna projektet att köra bil från Örebro till Maputo i Mocambique (via Etiopien). En extra krydda i det hela var att det gick att följa dem på en hemsida på nätet, där bilens position visades på en karta med hjälp av GPS (http://goafrica.se). Hade gärna varit med, men istället blev det en inspiration för att jag själv for till Etiopien (med flyg) i vintras i tre veckor.

Tänk att samma dag få ägna tid åt att samtala om muslimers väg till tro på Jesus, människans väg till Gud (rättfärdiggörelse genom tron) och några örebroares väg till Etiopien! Förutom diverse annat som hänt däremellan. Tack Gud att jag får vara med!

Annons