Shiro – en gudagåva

dsc01644.JPGTänk i eftermiddag har jag haft glädjen att äta en äkta etiopisk middag, nåja så äkta det nu kan bli i ett svenskt kök. Peter, som eventuellt ska ut i missiontjänst var här på besök för att se lite bilder, låna lite böcker och inte minst, få ett smakprov på det etiopiska köket. Eftersom det är fredag kunde det ju inte bli nåt annat än fastemat, men det är inte det sämsta: Injera, vanlig allitcha, ajib och så shiro förstås, denna fantastiska gudagåva. Tänk att något så enkelt kan vara så gott. Det är verkligen få saker som går upp emot en riktig shiro. (För den oinvigde kan nämnas att det handlar om en sås av kikärtsmjöl, rödlök, olja och kryddor.) För ett par år sedan hittade jag till min stora lycka, kikärtsmjöl på Ali Baba’s livs i centrala Örebro, men besvikelsen blev minst lika stor när jag, efter upprepade misslyckade försök fick lov att finna mig i faktumet att det inte var samma sak som äkta shiro. Efter det försöket kan man säga att värdet steg på den enda påse shiromjöl som fanns i min frys (jag inbillar mig att det står sig bättre i frysen än i skafferiet). Därför var det en av de saker jag absolut ville ha med mig från Etiopien när jag hälsade på där senast. Tack och lov är shiromjölet förhållandevis drygt och räcker till många portioner. Dessutom verkar det som om inte så många har upptäckt shirons förträfflighet, så oftast har jag fått avnjuta den själv. Men idag hade jag glädjen att dela min shiro med Peter, även om jag inte är helt säker på att han verkligen förstod vilket speciellt tillfälle han var delaktig i… Ändå var han där och fick en smak av Etiopien, ett land han ännu inte har någon egen erfarenhet av, men som han redan tycks vara på väg till.

Ikväll har jag varit i kyrkan tillsammans med ungdomsgruppen, som visade bilder från den resa till Taizé vi gjorde för några veckor sedan. Det blev många återupplivade minnen och rätt många fniss över lustiga miner och poser. Vi avslutade kvällen med en enkel mässa i Taizé-anda. Och Jesus var där! (även om jag inte är helt säker på att vi verkligen förstod vilket speciellt tillfälle vi var delaktiga i…)