Afrika är ändå nåt särskilt…

”Kom hem till mig på tisdag kväll, så får du träffa Annika!” Så sa Bodil innan vi skiljdes åt i söndags. Annika är missionär och bor i Malawi, men har varit hemma i Sverige några veckor. Nu var hon besök hos Bodil och jag passade på tillfället att träffa dem båda nu ikväll.

Att bli påmind om Afrikas folk och natur är nåt alldeles särskilt! Några bilder på snickeri och sjukvård i Tanzania och några videosnuttar från en gudstjänst i Ilembula, räcker för att minnet ska plocka fram dofter och ljud, som förflyttar mig till den kontinent som bara måste vara människans urelement. När många tänker på Afrika är det svält, krig, fattigdom och vilda djur som kommer först, men i mitt Afrika (eller Etiopien närmare bestämt) är det vännerna, luften, naturen, dofterna, språken, maten, tonerna, blommorna och en massa annat som infinner sig.

När Gud skapade världen gjorde han Etiopien så vackert att t o m änglarna protesterade och sa: ”Det är orättvist! När de andra folken ser hur vackert du gjort Etiopien kommer de att bli avundsjuka”. Gud dröjde något med svaret men sa sedan hemlighetsfullt: ”Vänta tills ni har sett vilka ledare de får…”

Det etiopiska folket är prövat av många svårigheter inklusive en destruktiv ledarskapstradition. Ändå finns där så mycket glädje, uthållighet och förtröstan. Där har vi i vårt välordnade samhälle mycket att lära. Tänk om vi vore tacksamma i proportion till allt vi har, då skulle vi kanske också kunna dela med oss något mer än vi gör idag. Men framför allt skulle vi bli mycket lyckliga!

På tisdag reser Annika tillbaka till Malawi. Låt oss be om Guds beskydd och välsignelse över henne, så att vi arma västerlänningar, genom henne kan få vara åtminstone något delaktiga i den fantastiska kontinenten Afrika.