Vad är god förkunnelse?

Har precis kommit hem från Filadelfiakyrkan och en eftermiddag med Berit Simonsson, inspiratör i Oasrörelsen. I enkla och lättbegripliga ord talade hon om att vi alla är kallade av Gud och att vi var och en spelar roll. Helt utan stora åthävor och andliga överdrifter förmedlade hon en stabil och levande tilltro till att vi kan vara trygga hos honom. Utifrån Bibelns beskrivning av de tre männen som kastades i den brinnande ugnen av kung Nebukadnessar (Daniel 3) och berättelsen om den blinde Bartimaios (Mark 10) blev vi som var där uppmuntrade och styrkta för vardagslivet.
En detalj som jag kommer ihåg var påminnelsen om att det är nödvändigt att ha bestämt sig för vad man vill innan man ställs i situationer då man tvingas välja. Ganska självklart, men jag hade inte formulerat det för mig själv tidigare.

Detta leder till en reflektion kring vad egentligen god förkunnelse är. De tillfällen jag får möjlighet att lyssna till riktigt god och solid förkunnelse, det är när predikanten inte i första hand hittar på en massa kreativa nytolkningar av bibelordet, utan faktiskt säger det vi alla någonstans inombords vet, men med formuleringar som tydliggör de eviga sanningarna och gör dem levande. Det handlar om att levandegöra och medvetandegöra det som så ofta är omedvetet och svårbegripligt. Det handlar inte om att klura ut så spännande och intressanta nytolkningar som möjligt. Riktigt god förkunnelse hjälper oss att sätta oss in i vad som står, vad det har med oss att göra idag. Detta fick vi prov på i eftermiddags. Och det är otroligt uppmuntrande och inspirerande!