Allt i Guds hand?

Kan jag stå ut med att Gud finns i allt? Läste om Josef som såldes av sina bröder till Egypten. När de sedan möts flera år senare, skildras detta på ett oerhört starkt sätt (1 Mos 45). Josef säger där uttryckligen att det är Gud som skickat honom till Egypten för att rädda dem alla. Att Gud kan vända också det som är ont till något gott är väl en sak (inte så liten den heller), men att det skulle vara så att han aktivt medverkade till att Josef såldes av sina bröder börjar närma sig det outhärdliga. Eller menar Gud att det kanske var just själva säljandet till Egypten som var det gudomliga ingripandet för att rädda Josef från att bli dödad, som bröderna först tänkt? Ja, kanske…

Hur som helst fascinerar det mig hur Josef möter sina bröder helt utan hämnd-ton. ”Förebrå er ingenting”, säger han! Fantastiskt! Hur annorlunda skulle inte mina mänskliga relationer vara om jag lärt mig samma överseende och kärlek som Josef!

I morse på morgonmässan sjöng vi:
Tack för prövningar och strider!
Tack för hopp, som uppfyllts väl!
Tack för dagen som framskrider!
Tack för hopp som slagit fel!
Sv ps 261:3

Annons