November

Det småregnar idag. Grått, grått, grått. Hur går det med den som inte tror på Jesus? Det är frågan som ställs vid morgonbönen. Den rättfärdige skall räddas med knapp nöd, läste vi från 1 Pet, men den som inte tagit emot Jesus, hur går det för den? Frågan engagerar och oroar. Vi gillar inte tanken på den definitiva döden, vi vill så gärna att det skulle finnas nåt kryphål. Men vi hittar inget som liknar något slags smygväg, utan gCyklamener upp inför det till synes olösliga. Vi kan bara överlämna våra tankar i Guds händer, och lita på att han har koll. Tryggt också att veta att han är rättvis och kärleksfull.

Något senare har fyra gymnasieelever stämt möte med oss och ställer intresserade frågor om kyrkan, om Gud, om begravning och annat, lyssnar noga på svaren och antecknar. 

Rätt vad det är står där en klarröd cyklamen på bordet och bara lyser! Vilken tydlig påminnelse om Han som vill lysa in i våra hjärtan och värma oss också i novembergråheten!

 Lunchsamtal om härdat fett och GI viktkontroll. Slutsatsen blir till slut ändå att bäst är att äta lagom och motionera.

Hinner hem en stund på eftermiddagen och ett ärende till banken innan kvällspasset tar vid med samtal med EFS-föreningens ordförande om befattnings- och arbetsbeskrivningar för personalen. Man lär sig hela tiden nya saker!

Traskar hemåt i novemberkvällen, tar ut tvätten ur maskinen, ringer till lillebror och läser mejl. Allt möjligt är det som ryms i livet. Vilken befrielse att få överlämna också denna dag i den allsmäktiges händer och föras bort i aningslöshetens och försvarslöshetens sömn.

Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?

Annons