Skön söndag

Jodå, det blev en god gudstjänst med ungdomsinriktning. Vilken nåd att få vara präst i en kyrka där människor är beredda att dela med sig och bidra med det de är bra på!

Det är mycket nyttigt att emellanåt sitta i bänken. När ungdomarna hade ansvaret för gudstjänst-utformningen blev det, som jag upplevde det, en mycket mer TV-mässig gudstjänst. Det blev en god helhet och inte alls ytlig eller passiviserande som ett TV-program, men det var tillräckligt TV-likt för att sätta igång en del frågor:

Är det så att TV:s studiomagasin formar också vårt sätt att ta till oss gudstjänsten?
Och hur kan man isåfall använda en sån tendens för att låta gudstjänsten bli mer tillgänglig?
Och hur kan man utforma gudstjänsten så att det INTE blir ett studiomagasin av den, utan faktiskt ett möte med den levande Guden?

Dessa något oklara och förvirrade frågor rörde sig i mitt huvud när förbönen tog vid och en stor frimodighet plötsligt tycktes ha gripit församlingen. Inte mindre än åtta olika personer i olika åldrar var plötsligt beredda att helt utan förberedelse vandra fram till mikrofonen och med några kort enkla ord uttrycka sin bön för något eller någon som särskilt låg på deras hjärtan. På något sätt blev Gud mycket nära och de enkla orden blev en bön full av kraft. Inget aldrig så välregisserat TV-magasin skulle kommit i närheten av den tillgänglighet och relevans som vi helt odramatiskt blev inneslutna i, genom dessa böner!

Ikväll har jag varit på Bachkonsert i Olaus Petri-kyrkan. OP Vocalis sjöng under Ulf Samuelssons ledning varat med orgelstycken. Underbart att få sitta och njuta av sådana himmelska toner. Dessutom fick vi vara med och sjunga själva också! Alltihop sammansatt som en gudstjänst-helhet gjorde att texterna fick nytt liv och blev till bön på ett mycket påtagligt sätt.