Ikväll har det varit valdebatt i Sörbykyrkan inför kyrkovalet nästa söndag. De fyra nomineringsgrupperna som ställer upp i församlingsvalet fanns på plats för att presentera sina ståndpunkter. De tre grupperna som i dagsläget finns representerade i kyrkorådet var förstås där, liksom ”bubblaren” Frimodig kyrka. Överenskommelsen var att det skulle handla om församlingsfrågor i första hand. På det viset hoppades man nog att kunna undvika debatten om t ex äktenskapet. Efter en kort redogörelse av varje grupp skulle det ges möjlighet att ställa frågor.
Helt uppenbart uppfattas Frimodig kyrka som ett stort hot emot den etablerade ordningen. Det intressanta inträffade nämligen att de tre etablerade grupperna gemensamt gav sig på FK-representanten med just en fråga som knappast rörde församlingsnivån, nämligen den om försoning i ämbetsfrågan. Med en gemensam fiende fanns det alltså ingenting som hindrade POSK, Borgerlig samverkan och S att ryggdunka varandra. Det hela blev mest pinsamt, eftersom de inte heller förmådde sig till att analysera lyssnarna bättre. Inkonsekventa och rent dumma anklagelser staplades på varandra, medan Frimodig kyrkas representant hela tid lugnt och sakligt besvarade frågorna.
Nu blev ju dessbättre resultatet att Frimodig kyrka fick chansen att presentera sitt program än noggrannare, medan vi inte fick mycket inblick i vad de andra grupperna egentligen står för, mer än floskler och oförskämdheter. Klargörande också att ingen annan än Frimodig kyrka önskar någon försoning i ämbetsfrågan. Budskapet var solklart: de som tycker fel ska ut!
Det blir helt klart en spännande slutspurt på valrörelsen. Sen får de dras med att Frimodig kyrka tar för sig.
Arkiverad under: 1 | Taggad: kyrkopolitik, kyrkovalet, partipolitik
Frimodigt sjunger vi med J A Eklund ”Förbytes äran i hån och skam än mer det gäller med Jesus fram”
Vem fick representera Frimodig Kyrka?
Om jag inte minns fel är min vän Andreas med på listan i Almby. Han kommer att bli en utmärkt representant för er om han kommer in.
svar till prästerik. jag är mycket oroad av de starka och aggresiva känslor som ert program väcker, så mycket aggresivitet och fienlighet fick mig att tappa fattningen för en stund. Lite osmakligt att du bloggar om sånt som händer i församlingsarbetet när du är i tjänst, lite väl provoserande i min smak. Jag hoppas Frimodig kyrka även kommer på Söndag efter högmässan vid kyrkkaffet för att presentera sitt program. GP
På söndag efter högmässan? Var någonstans? Har inte fått någon information om detta eller någon inbjudan.
I församlingshemmet vid kyrkkaffet, och vid kyrkkaffet efter mässan i Den Gode herdens kapell. Dåligt annonserat tyvärr men ingen hemlöighet. GP
Det är klart att folk är rädda för Frimodig kyrka, de inser väl hur rätt Frimodig kyrka är, känner sig hotade av detta och vet inte hur de ska hantera det. Men det är ju värst för dem själva, ska inte påverka vårt viktiga arbete.
Var inte rädd Göran!
Var frimodig och oförfärad. Guds kärlek driver ut rädslan och oron.
svar till Thomas. Jag är inte det minsta rädd. Med vetskap om att en ledsagare står vid min sida och han är en timid och vänlig och full av klokskap.
Motviljan mot Frimodog kyrka har nog med att göra att man upplever att det finns dolda motiv under den polerade ytan, och att folk normalt är oroas över organisationer som sägger ”Alla är välkomna” när det är uppenbart att man inte menar det.
Är lite nyfiken ”outsider” såhär, men vad menas egentligen med ”försoning i ämbetsfrågan”?
Hoppas att det innebär slutet för ”prästinnor” och kvinnliga ”diakoner” i Svk, så kanske man kan börja diskutera att ni kommer hem till Katolska Kyrkan hoppas jag
Har generellt förstått Frimodig Kyrka som det enda alternativet som faktiskt vill att Svk skall vara ett någorlunda Bibeltroget samfund…
Är inte det lustiga i detta att de som talar om försoning ofta själva är oerhört oförsonliga?
Själv har jag kommit fram till att kvinnliga präster är ok, men jag umgås med ett antal kristna som inte ser det så – det är inget större problem.
Vad gäller äktenskapet är jag däremot ”stenhård”! Varför skulle Gud ha skapat två kön om Han inte menat något med det? Och hänvisningen till kärleksbudet är ju rent fånig, då kan vi ju i kärlekens namn godta allt möjligt.
Om man nu står på lösan grund, kanske det hjälper om man är stenhård själv. Man ska ju hantera verkligheten på nåt sätt liksom…
Du menar att jag står på ”lösan grund”? Är ju inte riktigt vad jag skulle kalla Bibeln!
Om det bara gäller mitt sällningstagande i ämbetsfrågan kan jag inte annat än tycka det är lite synd du kan resonera som jag när det gäller att hantera olika åsikter. Jag har baserat mitt beslut på att det är kvinnorna som får berätta om den tomma graven – andra gör annorlunda.
De ständigt enfaldiga hänvisningarna till mångfalden är också tröttande precis som den unitariska monoteismen. Viljan till försoning är något gott eftersom Gud var i Kristus och försonade hela världen med sig själv. Det tycks bara vara FK som insett att även detta gäller ämbetsfrågan. De andra nomineringsgrupperna tycks vara halsstarrigt oförsonliga som om mänskliga beslut skulle vara slutgiltiga.
Utmärkt! Då kommer du framgent ha goda förutsättningar för att hantera även frågan om den homosexuella människans frihet att leva tillsammans med en livskamrat på ett motsvarande gott och respektfullt sätt. (för tro det eller ej, det handlar om riktiga människor av kött och blod, som har rätt att bli bemötta med respekt)
Jag anser att föreställningen om att Bibeln är en enkel manual med snabba och enkla svar för människans tillvaro, är en lös grund att stå på. Märkligt nog är du FÖR kvinnliga präster, men MOT att homosexuell samlevnad. Det föranleder ju misstanken om att det finns andra motiv för ditt selektiva bibelbruk, motiv som inte syns.
FÖR kvinnliga präster eftersom jag tror på att Gud skapade man och kvinna som lika mycket värda. MOT samkönade äktenskap eftersom jag tror Gud hade en anledning/tanke med att skapa två kön.
Och nej, jag ser definitivt inte Bibeln som en ”enkel manual”! Ibland är det kanske snarast tvärtom. Men jag tror på Helig Andes ledning och att ha det andra (främst icke troende) skulle kalla ”magkänsla” i vissa frågor.
(Ja, jag är alltså så totalt tokig att jag faktiskt tror på Guds påverkan och inflytande i människors liv här och nu.)
Och att homosexuella skulle var något annat än människor av kött och blod, lika alla i människovärde, skapade och älskade av Gud får stå för dig.
Det är inte rätt att använda kvinnor som präster som ett medel för att driva igenom välsignelse och vigsel av utlevd homosexualitet. Den dolda agendan torde se ut enligt följande: Kan vi bryta med Traditionen när det gäller ämbetet och omtolka det efter våra behov eftersom vi förtjänar respekt så varför skulle vi inte göra det med äktenskapet eftersom som vår livsstil förtjänar respekt? KOM INTE MED BIBEL GUD HANS BUD OCH JESU VITTNESBÖRD. DET VET DU INGET OM MEN JAG KRÄVER ATT DU RESPEKTERAR MIG OCH VÄLSIGNAR MINA VAL. Kyrkan kan inte reduceras till en sådan bekräftarinstans även om Svenska Kyrkan fallit för den frestelsen. Det är mycket allvarligt om inte människor ebjuds omvändelse och bot när vi är och förväntas vara förvaltare av dessa hemligheter
Det är väl som Owe Wikström skrev i en utmärkt krönika i DAGEN 9 sept. Ung: ”Förr läste man i gudstjänstens inledning Helig,Helig, Helig är Herren Gud allsmäktig. Nu verkar det snarare vara Trevlig, Trevlig, Trevlig är Herren Gud allsmäktig.”
Att tala om att synd finns, att omvändelse och förlåtelse finns, att ALLA på ett eller annat sätt är syndare utan att för den skull vara ”förlorade” – det kan man väl inte?
Eva H,
Ja, du Eva. Det är jag, och uppenbarligen inte du, som försvarar just de där människorna av kött och blod, och deras rätt till liv i värdighet även i den kyrkliga kontexten.
För övrigt anser jag att Svenska kyrkan ska avsäga sig vigselrätten. Det vore bäst på alla sätt att undvika en ännu idiotstrid på 50 år. (den första verkar vara på väg att ta slut nu när de en gång ”rättrogna kapitulerat”, och förvandlat den tidigare så fult politiskt korrekta kvinnoprästfrågan till bekväm kyrklig korrekthet).
Alla är syndare och förlorade. Det är därför som Kristus måste bli ett med synden fast Han är utan synd. Ta emot Kristus och tro på Honom med den Tro (Kyrkans Tro) som en gång har anförtrotts åt de heliga. Då bär Ditt liv frukt när Du är på bättringsvägen. Rättfärdiggörelsens subjektiva sida är just boten, som ”fader Luther” säger: ”Tro är icke en sådan självgod mening eller dröm, som somliga hålla för tro… Detta beror därpå, att när de höra evangelium, så anamma de det och göra sig av egna krafter en tanke i hjärtat: jag tror. Och detta räkna de för sann tro. Men då den icke är annat än en mänsklig dikt och tanke, som hjärtats innersta aldrig tillägnat sig, så bär den ej heller någon frukt, och ingen bättring följer därpå. Men tron är ett Guds verk i oss, vilket förvandlar oss och föder oss på nytt av Gud (Joh 1:13) och dödar den gamle Adam, gör oss till helt andra människor i hjärta och håg, sinne och alla krafter och för den helige Ande med sig”. Vi skall alltså enligt Luther tro med den Tro som Gud ger genom sin Kyrka. Den Enda Heliga Katolska och Apostoliska Kyrka som är omsluten och bevarad av Jesu förbön: Jag ber för alla dem som genom deras ord kommer till tro på mig (Joh 17:20).
Thomas Andersson,
jag hoppas du förstod att jag skrev ”syndare men inte förlorade” med tanken att vi inte är förlorade om vi tar emot Jesus i huvudet.
Vad gäller citatet av Luther hoppas jag att jag förstår rätt om jag ser det som ”Tron är en gåva, du får den av Gud och förvandlas av Helig Andes kraft – aldrig din egen.” Det har jag själv erfarenhet av, om än inte som s.k. ”nyfrälst”.
Det är det jag menar när jag skriver ”magkänsla” för att använda ett ord som jag tror alla kan förstå. Jag har inte riktigt kapacitet att förklara det på annat sätt.
Och du, Gregorius, jag berättade för en av mina homosexuella vänner att du inte vill tro på att jag kan tycka om honom även om jag inte tror på samkönad vigsel. Han hade ganska roligt åt det…
Eva! jag glömde att ange var jag hämtade luthercitatet. Det är från företalet till Romarbrevet. I min konfirmationsbibel (1917) fanns det med, men det var inget som min konfirmationspräst vägledde oss in i. Kanske tyckte han att det var för kraftig mat, men S:t Thomas av Aquinos Summa Theologica är ju för trons nybörjare. Det arbetet är inte bara kraftigt utan också närmast djupfryst i sin konstlösa framställning. Men med Luther säger jag att vi är alla nybörjare i tron. Varje morgon får på nytt börja med tro och tacksamhet. Gör vi inte det kanske vi blir förvandlade till praktiska ateister, vilket är på modet idag. Nietzsche är ju en hyllad profet bland de postmoderna och han kunde ju sin Luther.
Allt Gott.
Eva,
Det gläder mig att vi kan hålla varandra i ömsesidigt löje skratta åt varandra. Är han lika glad åt att du inte unnar honom glädjen att dela sitt liv med en person han älskar i ett äktenskap?
Gregorius,
Ja, hanär faktiskt det. Vi har haft en hel del diskussioner och kan acceptera varnadra åsikter. Han är inte kristen, men skulle gärna vigas i kyrkan. Förmodligen skulle han (vilket han kommenterat) ses som förädare eftersom han tycker min åsikt är ok, och inser jag kommer på vigsel i Stadshuset men ej i kyrkan. Konstig typ, va?
Thomas,
Jag hade också 1917 vid konfirmation men så djupt gick vi inte trots 4 veckor på läger. (Scoutkonfirmation) Det är lite ”läskigt” skriva jag känt det Luther säger, men så är verkligheten. Tack för ditt svar!
PS
Och ditt också, Gregorius! Jag lär mig av att diskutera med dig.
Eva,
Inte alls konstigt. Relationer fungerar ju alldeles annorlunda än våra teorier (eller teologier) om relationer. Förmodligen tycker han om dig för mycket för att låta din åsikt om hans lycka och frihet ska stå i vägen.
Men skulle du verkligen inte komma till hans kyrkbröllop, bara för att du har den åsikten…? Är inte vänskapen viktigare på hans lyckliga dag än att markera en ståndpunkt…?
Tack själv!
Eva.
Luthers tankar är inte så ”läskiga” som nutidens självfabricerade idéer som låtsas vara kristna och kyrkliga. Den kyrkogemenskap som låter sig bli megafon för dessa idéer istället för att förvalta trons hemligheter är stadd på tillbakagång. Tyvärr är Svenska Kyrkan inte befriad från dessa åkommor.
Thomas, snarare är det väl tvärtom – att dessa åkommor sprider sig som en löpeld i Svk?
Därför var det ju ändå lite kul se att t.ex. Frimodig kyrka gick starkt framåt i kyrkovalet. Mycket synd dock att (SD) gjorde detsamma.
Gregorius, nej, jag skulle faktiskt inte närvara vid en kyrklig vigsel av två av samma kön. Det vore fel och fult av mig att vara med om något som jag inte tror på. Jag skulle känna mig mycket hycklande.
Eva.
Jag håller med Dig och jag gläds över Frimodig Kyrka
I dag har jag läst alla svar och förklaringar i ämnet.
Jag är glad att jag röstade på Frimodig Kyrka.
Men anledningen var inte,att jag delar Frimodigas
uppfattning i kvinnoprästfrågan.
Herre förbarma dig… om det är Leif, Eva och Thomas som skall bestämma över kyrkan i framtiden blir det inte nåt frimodigt… är det inte dags för er att kasta loss och bilda en egen, frimodigare församling?