Emma Henriksson (kd) citeras i Dagen för att ha påstått att hon (och kd får man väl förmoda) inte vill ha ett kristet samhälle. K:et i kd anger bara varifrån man hämtat sin ideologi. Sorgligt.
Om inte ens kd ser att det bara är i ett genuint kristet samhälle som verklig religionsfrihet kan råda. Det är bara ett genuint kristet samhälle som förmår vara tolerant. Det är bara ett genuint kristet samhälle som värnar miljön, tar hand om sina svaga, värnar mänskliga rättigheter osv.
Missuppfattningen om vad ett kristet samhälle skulle innebära är väl att man fått för sig att det skulle vara något slags krav att vara kristen i ett sådant samhälle. Men i ett kristet samhälle finns just möjligheten att välja något annat. I ett kristet samhälle är det fritt fram att vara så mycket ateist eller muslim man vill. Det är det unika med ett kristet samhälle och därför skulle kd behöva driva just det, att låta Bibeln och den kristna tron vara vägledande för samhällsbeslut. Det är så den sekulära demokratin i väst har vuxit fram, det är därifrån FN:s deklaration om mänskliga rättigheter hämtat sin inspiration, det är i den kristna tron som tanken om alla människors lika värde har sin grund. Har kd glömt bort det?
Arkiverad under: Allmänt, Vardagstro | Taggad: kristdemokraterna, politik
Tyvärr speglar inte artikeln i Dagen riktigt vad som sades. Det påstående från Peter Weiderud som jag bemötte gick ut på just att han hävdade att Kristdemokraterna skulle vilja ha ett samhälle enbart för en kristen elit. Det jag sa var att vi inte vill ha et samhälle för en kristen elit utan ett samhälle med religionsfrihet. Självklart arbetar Kristdemokraterna för ett samhälle som byggs på den värdegrund som utgår från den kristna etiken och att det är just det som gör att vi är det parti som mest tydligt ser värdet av ett tolerant samhälle med religionsfrihet som en naturlig del.
Intressanta tankegångar, som renderar ett par frågor:
(1) Kan ett samhälle vara kristet?
(2) Hur skulle skuld, ansvar och straff hanteras i ett samhälle som bygger på Bibelns lära om synd, förlåtelse och försoning?
Lila jag, huruvida ett samhälle kan vara kristet är naturligtvis en definitionsfråga, men som jag ser det har Sverige och Europa som helhet de senaste 1000 åren varit mer eller mindre kristna samhällen, dvs Bibeln och den kristna tron har legat som ett ankare för lagstiftning och makthavande. Idag ser vi dock hur den grund alltmer ifrågasätts, vilket är mycket oroande, eftersom det man vill ersätta den med är en ateistisk världsuppfattning, vilket i sin tur bara kan leda till tyrrani och djungelns lag.
Vad gäller skuld, ansvar och straff tror jag att Luthers tvåregementslära faktiskt har något att bidra med. Jag ska försöka titta lite närmare på den, eftersom jag inte själv är så bekant med den ännu. Vi hörs!
Tack för ditt svar. Jag tänker mig nämligen att det bara är människor som kan vara kristna. Sedan kan samhällen, tidningar, o.s.v. bygga på en kristen verklighetsuppfattning eller grund, men kristna kan de i sig inte vara.
Och vad gäller skuld, ansvar och straff på ett samhälleligt plan förstår jag det som omöjligt att kombinera med läran om förlåtelse och försoning. Eftersom Bibelns budskap är att vi ska förlåta varandra och att det inte är vår sak att utdöma straff för synden (det sköter Gud på domens dag) skulle ett samhälle som helt och hållet bygger på Bibeln inte kunna straffa den som gör fel enligt vad som förstås som fel. Det är definitivt problematiskt i ett samhälle, men behöver inte vara det i en kristen trosutövning. Därför tänker jag att samhället måste formas av sekulära lagar och ordningar. Ordningar som i och för sig inte behöver strida mot en kristen uppfattning, men som är formulerade utifrån andra grunder än Bibeln (det tycks till exempel finnas en inte obetydlig konsensus mellan olika mänskliga samhällen om vad som betraktas som rätt och fel). Guds rike är en sak, ett mänskligt och jordniskt samhälle en annan och de styrs utifrån olika ordningar. Så tänker jag i alla fall. Något som inte alls gör det kristna synsättet eller den kristna grunden mindre viktig. Tvärtom blir den ännu viktigare som – genom sin gudomliga ordning – en konstrat till den mänskliga ordningen.
Återkom gärna med hur Luther försöker lösa det hela, det låter intressant. Han gör ju ändå, såvitt jag förstår, en tydlig skillnad mellan staten och kyrkan och dessas uppgifter.
KD toppen har nog glömt mycket viktigt, se bara hur de traskar runt i regeringen. Synd och skam. Mina svärföräldrar är fritidspolitiker i KD och de tänker rätt olika mot diverse andra. KD ska ju stå för medmänsklighet, värdegrund, empati och öppenhet. Med kristen grund.