Israel 60 år
Cordelia Edvardsson skriver i dagens SvD insiktsfullt och välavvägt om staten Israels 60-årsjubileum. Hon skriver “att man i denna värld inte kan leva och överleva utan att bli skyldig - i större eller mindre grad”.
Det finns ingen som är bara god. Alla har ondskan i sig. Även de som nyss var offer för andras ondska, begår själva brott. Så rutten är världen och människan. Trots detta lyser solen varm och livgivande, regnet faller (ibland t o m i lagom mängd), gräset spirar och barnen skrattar och leker. Men oskulden är en illusion, vid sidan av Gud själv. Både judar och araber (liksom alla vi andra) behöver försoningen i Jesus Kristus. Han är enda vägen.
Arkiverad under: Allmänt, Vardagstro | Taggad: Israel, judar, araber
En f d kollega, Gunnar Sewén, sa angående staten Israels övergrepp på palestinier; “det är inte säkert att man blir snäll, bara för att man har haft det svårt”. Klokt och samtidigt sorgligt tycker jag.
“Både judar och araber (liksom alla vi andra) behöver försoningen i Jesus Kristus. Han är enda vägen.”
Försoning låter bra. Ditt bidrag skulle kunna bli att överge din nedlåtande attityd gentemot judar och muslimer. Tro mig, långt ifrån alla uppfattar det som en kärlekshandling att bli slagen i huvudet med Jesus.
Nedlåtande attityd? Det är inte alls min avsikt. Jag hyser den största respekt för både judar och muslimer. Men likaväl som vi hedningar behöver Jesus, så tror jag att de behöver honom. Och jag tänker inte försöka slå honom i huvudet på någon.
Radion lyckades enbart tala om katastrofen på den dag då judarna firar sin stats tillblivelse. Shame on them!
Ut ur förintelsen släpade sig folk - dels via oerhört svåra gömda turer till fots eller via att gömma sig i tåg, under bussar och bilar osv - eller senare i båtar som inga ville ta emot. Dessa båtar var fyllda av folk från lägren. Man stängde hamnar. Man förbjöd judar att komma in i det land de bosatt sig i redan under Abraham 1800 f kr och tvingats lämna 135 e Kr.
Underverket att bevara sin identitet och sin tro så länge är unikt.
FN beslöt att bilda två stater, förutom Jordanien som var en mycket stor del av det palestinska mandatet och blev en egen stat. Att araberna sa nej och senare anföll kan ju inte läggas judarna till last. Inte heller att araberna förlorade detta enorma anfallskrig mot överlevande samt de som bott där länge. Radion skildrade inte på något sätt glädjen i de 60 åren som gått. Inte ett ord från Ben Guryon eller från bildandet utan bara om palestinier i flyktingläger. De finns. Folket lider, men detta hör vi om jämt. Kunde inte vårt lands judar fått glädja sig över att landet existerar allt medan Ahmadinejad hotar att utrota hela Israel.
Titta på Existen måndag kväll kl 20.00 om tidens tecken.