Prästerik i Almby församlingsblad, advent och jul 2007:
Vi människor använder ord för att tala, skriva, sjunga, ropa, ja, kort sagt för att meddela oss med varandra. Också Gud vill meddela sig med sina älskade barn – oss människor. Gud har något att säga oss och för att nå fram med det ärendet har han gett oss Bibeln, Guds Ord. Även om Bibeln är skriven av människor är det människor som i sitt skrivande varit ledda av Guds Ande, för att kunna uttrycka det Gud vill ha sagt till oss. Men Bibeln är långt ifrån alltid lätt att förstå sig på. En del avsnitt går rakt in i hjärtat, medan andra verkar helt omöjliga att få grepp om. Därför behöver den också förklaras och utläggas, för att kunna landa i vårt hjärta och i vår tanke.
I Romarbrevet 10 för Paulus ett resonemang om förkunnelsens betydelse för människors möjligheter att närma sig Gud i bön och åkallan. Det verkar som om Gud är helt inställd på att Ordet måste förklaras på nytt och på nytt i varje tid på ett språk som är tillgängligt för just sin tid. Det innebär inte att Bibelordet måste tolkas om, men göras begripligt för just det sammanhang det möter.
Erik Axel Karlfeldt skriver att han ”talar med bönder på böndernas vis, men med lärde män på latin”. Kanske är det på liknande sätt med Guds Ord. Fastän Guds ärende är detsamma till alla människor i alla tider, måste Bibelordet göras tillgängligt på nytt och på nytt.
Vad är då Guds Ords hälsning till oss, sena tiders barn i Almby församling? Ja, det försöker vi präster och predikanter formulera bland annat i våra gudstjänsters predikningar. Ibland lyckas det bra, ibland inte alls. Men för att man ska kunna höra Guds röst, behöver man också lyssna. En aldrig så god predikan faller platt till marken om ingen lyssnar. På motsvarande sätt kan den som lyssnar noga höra Guds röst också i usel predikan.
Därför är det viktigt att både den som predikar och den som lyssnar gör det med ett sinne öppet för Guds helige Andes tilltal. Att predika Guds Ord är att ge röst åt det som i skrift kan vara svårtillgängligt. Då innebär det också att när förkunnelsen har sin grund i Guds Ord, då är det i själva verket Guds röst vi hör, när vi lyssnar på predikan. För både predikant och lyssnare bör detta stämma till eftertanke och en vilja till att låta Ordet stå i centrum.
“Så bygger tron på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord.” (Rom 10:17)
Arkiverad under: Svenska kyrkan, Vardagstro | Taggad: Almby församling, förkunnelse, Ordet
När jag läser det du skrivit om Ordet som grund för predikan, så tänker jag att jag några ggr för mycket har hört förkunnelse som mer handlat om predikantens egen lilla livsvärld än om det som bibeltexten ens eventuellt (med hjälp av skohorn) skulle kunna handla om. Det har blivit att sitta av tiden som gudstjänstbesökare. Då har jag undrat över vart tilliten till Jesus tagit vägen och varur tillbedjan till Gud väcks i just den situationen. Att sitta av en sådan stund kan kännas som bortslösad tid, för mig i mitt liv och min gudsrelation.
Så bra skrivet och så mycket som ligger i det du säger. Man kanske inte alltid förstår predikan, men det finns alltid någon som behöver just de orden just den dagen.
Kanske kan prästens eller predikantens livserfarenheter vara vara en tolkning av Guds ord i vardagen.
Ha det gott hälsar Lena (som faktiskt sitter här och kan se till ditt fd hem i Kungsgården)
Tack Lena för uppmuntran. Dubbelt roligt med en hälsning från Kungsgår’n. Tänkvärt att inte bara livserfarenheterna utan hela livet kan vara en tolkning av Guds ord. Och inte gäller det bara präster och predikanter. Jag tror att det är ett uppdrag för alla kristna att med sina liv gestalta Guds ord i vardagen.
Hälsa tillbaka hem till Ovansjö!
/Erik