“När jag ser din himmel, som dina fingrar format,
månen och stjärnorna du fäste där,
vad är då en människa att du tänker på henne,
en dödlig att du tar dig an honom?” (Psaltaren 8:4-5)
Jag är på Alpha-retreat på Skrekarhyttans ungdomsgård, så långt från stadens ljusföroreningar att stjärnhimlen syns klart och den nyfallna snön är som en skimrande hägring i stjärnbelysningen. Nog har Gud ordnat det bra och mitt i alltihop tänker han på mig!
Arkiverad under: Vardagstro | Taggad: stjärnhimmel
